Ett vitt missionshus i en by i södra Hälsingland. Här har den kyrkliga samvaron lämnat plats för en professionell dansgemenskap – DansPlats Skog.
– Hej! hörs ett glatt rop inifrån kyrkan och Destiny Johannah af Kleen tittar ut från toaletten/sminklogen. Hon är klädd i knallorange overall med huva och avslutar snabbt sminkningen. Om fem minuter kommer de första skolklasserna som ska se föreställningen SOS Stormar och strömavbrott.
– Det är inte ofta jag jobbar hemma, för det mesta måste jag åka iväg. Det senaste året har jag jobbat åtta månader i Stockholm. Upp 3.40 på morgonen för att hinna till den förort där föreställningen Jag är som skogen fast annorlunda ska spelas.
På kvällen kommer hon hem till familjen, Hanna och dottern Ru som är två år och nio månader.
Lågstadiebarnen har åkt buss från en by längre inåt landet och nu skuttar de nedför grusvägen mot en alldeles ny upplevelse. Strömavbrott har de varit med om, men de har inte sett dansföreställningen. I dag är det turnépremiär för Tove Sahlin och kompaniet Shake it Collaborations. Det är första gången de sätter upp sin specialgjorda ram som ska kunna packas ihop och sättas upp i olika typer av rum på den planerade turnén.
Destiny tar emot klassen på trappan med ännu ett stort ”heeej” och berättar snabbt om DansPlats – säger man det fort låter det som Danspalats – att här jobbar de med dans, föreställningen är 40 minuter och sen är det samling på trappan igen.
Från försommarljuset kommer klasserna in i ett halvmörkt rum under förtjusta utrop ”shit vad läskigt!” På scenen finns en harpist med hjälm och axelskydd, en rökmaskin och prassliga plastridåer. Sen åker barnen med in i en värld av mullrande storm, läskiga skuggor, en cellist med papegojhuvud och Destiny och Tove som dansare. Det är en fokuserad publik som får vara med och spela ”magharpa” mot slutet av föreställningen, på fisklinor som spänns ut i salongen.
– Jag vill gärna att ni hör av er till mig om vad ni tyckte, säger Destiny innan barnen ger sig av.
En av lärarna säger till mig att de alltid brukar prata om föreställningar efteråt, i klassen. Barnen uppmuntras att våga berätta vad de upplevde, särskilt när det inte finns några givna svar.
Destiny och Tove gör sig redo för nästa klass – sexor från en skola i Bollnäs som just nu klättrar på ”Valen”, ett tre meter högt stenblock som står bredvid kyrkan, jämför hålen i sina jeans och kastar sten i bäcken som rinner intill DansPlats Skog. Men när föreställningen börjar blir de lika fångade som lågstadieklasserna.
Destiny är uppvuxen i Ljusne utanför Söderhamn. Dansutbildningen fick hon i Göteborg och Stockholm. Nu har hon frilansat i 23 år och bott knappt halva den tiden i New York, bland annat.
– Men jag envisas med att det ska fungera att jobba med scenkonst och bo där en vill bo. Min fru Hanna och jag sökte efter ett mer hållbart sätt att arbeta. Hanna kommer från Örebro. Skulle det vara bättre att bo där, för att det är en stad med fler möjligheter? I Gävleborg finns inga dansjobb så vi tänkte att då får en ordna det själv.
När Equmeniaförsamlingen ville sälja kyrkobyggnaden för åtta år sedan, slog Hanna och Destiny till. De var med och startade den ideella scenkonstföreningen PHIDR för att etablera Gävleborgs första fria scen för professionell dans. Numera drivs föreningen av Destiny, Hanna af Kleen som är frilansande dansare och danspedagog och ljud- och ljusdesignern Robert Berglund i samarbete med föreningens 60 medlemmar.
En av verksamhetens tre bärande delar är att arrangera residens. Att det är fullbokat både i år och nästa år – med undantag för enstaka veckor – visar hur stort behovet är.
– Danskonst kräver utrymme, säger Destiny. Det finns få lokaler som är anpassade för danskonst. Ska man betala timpris som kan vara ganska högt, får man ingen arbetsro. Det kan vi erbjuda här.
I ”den lilla svarta”, ett nybyggt residenshus intill kyrkan finns sängplatser för tre personer.
– Jag har ritat det själv, jag är utbildad i arkitektur, säger Destiny i förbifarten när hon öppnar dörren för att visa insidan av en byggnad med stora fönster och högt i tak.
PHIDR ingår bland annat i residensnätverket SWAN och driver residenssatsningen SKOG/STAD med Tove Sahlin. En veckas residens på DansPlats Skog kombineras med en vecka på Skeppsholmsstudion i Stockholm där Tove håller till.
En annan av hörnstenarna är publikutveckling.
– Vi letar efter satsningar som ökar förståelsen för vad dans är och kan vara. Det heter ibland att dans är svårt, att det är så speciella koder. Vi tycker inte det utan PHIDR satsar på att skapa ett intresse för dans från grunden. När vi bussar hit skolklasser från länet, blir det fullbokat direkt. En kan inte sitta och vänta på beställningar, vi bjuder in. Vi kan använda våra verksamhetspengar till det, säger Destiny.
PHIDR får stöd från bland annat Region Gävleborg och Kulturrådet. I år beviljades de ett treårigt verksamhetsbidrag från Kulturrådet.
En del av publikutvecklingen är att de konstnärer som kommer ska sätta spår även utanför scenen.
– Människor ska inte bara komma hit, låna lokal och åka. De ska stanna efter föreställningen och prata med publiken. Det är öppna dörrar till alla repetitioner.
Ibland är det inte ens några dörrar, som verket Dansa med hästar, med sju människor och sju hästar. ”Vi bjuder upp hästarna till dans. Lyssnar, berör, ger vikt, leker, laborerar med tid, tempo, kraft och rum. Ute, i ridhuset, i hagen, i skogen. Vi arbetar fram en föreställning tillsammans.”
Den 4 augusti är det premiär, fast inte på DansPlats Skog utan på Röshults Djur och Natur i småländska Månsarp.
– Det är både socialt och ett konstnärligt arbete. Vi lägger lappar i brevlådorna i byn och berättar att alla är välkomna. Publiken får swisha till en ”hästängelfond” om de vill.
Några dagar tidigare föreläste hon på Kulturtinget Gävleborg om ”platsutveckling genom kultur”. Det var inte första gången Destiny bjöds in att prata om verksamheten.
– Jag pratar utan manus. Jag är kulturpolitiskt redo! Du kan väcka mig mitt i natten så berättar jag. Det var trevligt att bli inbjuden och att få beslutsfattare i samma rum och kunna berätta för dem vad deras pengar (bidrag från regionen) går till.
Men kultur som näring och business, är inte vad föreningen håller på med, betonar Destiny. Drivkraften är ett genuint intresse för människor och att göra saker tillsammans. Som exempel pekar hon ut över tomten och berättar om planerna på att bygga en trädgård tillsammans med dem som bor i närheten.
– Frågan ”vad tjänar ni på det här” kan jag bara besvara med att vi stöttar det fria dansfältet och att arbetet är ideellt. De hade svårt att förstå att vi lägger ner så mycket tid och egen kraft. Men faktum är att konstnärerna är de största mecenaterna till konsten.
Destiny utstrålar en energi som verkar outsinlig, även om önskan att kunna jobba hemma fortfarande ligger i framtiden, ”kanske om sju år”. Blir du aldrig trött?
– En gång sa jag till min fru, varför gör vi det här egentligen? Då tog Hanna med mig ut där publik och dansare satt och fikade efter föreställningen. Överallt pågick nyfikna samtal och folk åt min hembakta morotskaka. Se dig omkring här! sa Hanna.
Text: Kajsa Olsson
Foto: Thomas Fahlander
DansPlats Skog är en konstnärsdriven scen för professionell dans. Den drivs av den ideella föreningen PHIDR som arbetar med tre fokusområden: residens, mentorssatsningar och publikutveckling.
Varje år huserar över 25 konstnärer i huset. PHIDR erbjuder öppna residens och har även utlysningar 1–2 gånger/år. Föreningen välkomnar konstnärer som vill arbeta med öppna dörrar och möta en publik även i produktionsstadiet.