Stämman gav skjuts framåt

NU BÖRJAR EN NY RIKSSTÄMMOPERIOD. Till årets riksstämma hade det inkommit fler motioner än någonsin, och de var starkt präglade av den tid vi gått igenom av nedstängningar, uppskjutna och inställda arbetstillfällen och bristande trygghetssystem. Under tre dagar kunde vi samla ombud, gäster, kansli och förbundsstyrelse för att diskutera, debattera och besluta om hur vi ska ta oss an våra viktigaste frågor för de kommande fyra åren. Ombuden kommer från alla delar av förbundet – våra lokalavdelningar, yrkesavdelningar och klubbar – och representerar en väldig bredd av olika yrken. Var och en med sin särskilda fråga och förmåga utifrån sin profession eller från sin arbetsplats. När vi drar vi åt olika håll står vi still, men när vi kommer samman är vi väldigt starka. Det var oerhört stimulerande att se hur ombudens demokratiska muskel arbetar i praktiken när perspektiv ska lyftas och beslut ska fattas. Som någon skrev i en kommentar efter riksstämman ”Det jag tar med mig är solidariteten!”  Digitala möten i all ära, men att vi kunde ses fysiskt på vackra Vår Gård utanför Stockholm tror jag var avgörande för att samtalen blev så bra och besluten så kloka. Många som haft mycket med varandra att göra de senaste åren sågs nu för första gången på riktigt och vi fick även tillfälle att dansa med varandra.
Vi passade också på att tacka några mångåriga medarbetare och medlemmar med utmärkelser och stipendier, och vi uppmärksammade den bok som Jaan Kolk skrivit om förbundets historia. Det blev en viktig påminnelse om att det vi har idag är resultatet av andras kamp, organisering och förhandlingsstyrka, och en uppmaning till att även vi kan påverka och förbättra de villkor som råder idag. 

DEN SKJUTS VI FICK av riksstämman kommer vi behöva när vi nu går in i en ny riksstämmoperiod. Vi har flera stora viktiga frågor framför oss som kommer kräva både kamp, organisering och förhandling och då kommer solidariteten och sammanhållningen vara avgörande för vad vi kan åstadkomma.
Vi kommer fortsatt att ha arbetsmiljön högt på dagordningen, med ett särskilt öga på den ansträngda situationen för film- och tv-arbetare. Vi kommer att arbeta för att maskdesigners, filmklippare och ljuddesigners kommer in i kollektivavtalen för att kunna erhålla royalty för sina verk. Vi är ett feministiskt förbund och antog ett strategidokument om hur vi kan stärka förbundets arbete med jämställdhet och inkludering så att det genomsyrar förbundets arbete på alla nivåer. Vi kommer att bilda flera olika arbetsgrupper för att se över möjligheterna för fler att omfattas av den trygghet som en anställning i en allians kan ge. Vi kommer att verka för fler, tryggare och längre anställningar inom scenkonsten.
Riksstämman antog även ett uttalande om vad som krävs för en kraftig och hållbar återstart av scenkonsten och filmområdet som ett medskick till valrörelsen. Många av våra frågor är beroende av valutgången och vi samverkar med TCO och Klys för att våra perspektiv ska synas. 

MITT I GLÄDJEN över att ha fått förnyat förtroende att som ordförande för detta fantastiska förbund få driva dessa frågor vidare, nås jag av nyheten att en mångårig vän tillika vår tidnings chefredaktör har avlidit efter en tids sjukdom. Överallt där förbundet varit har Magdalena varit med sin kamera och sin penna och sitt stora hjärta. Kärnan i en verksamhet är aldrig strukturen, det är människan. Tidningen Scen & Film kommer tillbaka i någon form, men nu utan Magdalena. Och det är så fruktansvärt sorgligt. Alla mina tankar går till Magdalenas nära och kära.
Vi som är kvar för kampen vidare. Oförtrutet.