JAG HADE SETT FRAM emot att äntligen skriva en ledare om hur vi lämnar pandemins konsekvenser bakom oss för att ta tag i återstarten. Men med Rysslands oprovocerade anfallskrig mot Ukraina har världen kastats in i en ny kris med humanitärt lidande och nya politiska prioriteringar till följd. Det kommer få konsekvenser många år framöver.
Förutom att alla demokratiska länder fördömt kriget har det också inneburit stora förflyttningar i säkerhetspolitiska bedömningar från ett Europa som hoppats på samverkan och affärsförbindelser som garanti för fred och utveckling. Nu omvärderas alla kontakter med Ryssland – företagen lämnar, handelsavtal bryts och ryska medverkande utesluts från idrotts- och kultur- evenemang i hela världen.
Den fackliga världen påverkas också. Vi fackförbund finns till för att säkra alla människors lika rätt – politisk, ekonomisk och demokratisk. Vi organiserar oss för att påverka förhållanden och villkor på arbetsplatsen, men i förlängningen också i samhället, eftersom samverkan, demokrati och jämlikhet gynnar våra medlemmars intressen. Att organisera sig innebär att hålla varandra om ryggen, och den solidariteten omfattar även våra systerförbund i andra länder. Scen & Film verkar främst genom våra centralorganisationer – TCO, FIA, Uni-mei och Fera – för att stötta ekonomiskt och vara i kontakt med kollegor som nu befinner sig i krig, men vi följer också initiativ som tas i Sverige för att stötta konstnärer och journalister som fortsätter verka inne i Ukraina. Framåt kommer der att behövas lösningar för att ta emot kulturarbetare som söker sig till Sverige, och Scen & Film kommer fortsatt vara aktiva där vi kan spela en roll som fackförbund.
ATT I LJUSET AV DET som händer tala om återstart för kulturen kan kännas futtigt, men om det är någon gång vi ska gå till jobbet så är det nu. Inte minst för att vi har den möjligheten. Vi har en stark grundlagsskyddad yttrandefrihet, en offentligt finansierad kulturpolitik, oberoende public service och en infrastruktur av fritt kulturliv, scenkonstinstitutioner, biografer och konstnärliga högskolor. Vi ska berätta, sjunga, dansa och gestalta det vi drömmer om, det vi ser omkring oss och det vi hoppas på. Konstens möjlighet att erbjuda rum för reflektion, tröst och sammanhang är oslagbar.
Scen & Film driver på återstarten för att såren i verksamheterna som kommit av nedstängningen ska läka och för att de ska stå bättre rustade för framtiden. Vi driver på för att trygghetssystemen också ska omfatta frilansare. Vi driver på för en modern upphovsrätt och en uppdaterad filmpolitik där även strömningsplattformarna är med och bidrar till infrastrukturen. Vi driver på för lika möjligheter och inkludering – inom förbundet och på våra arbetsplatser.
JUST NU PLANERAR vi för Riksstämman i juni då ombuden ska besluta om förbundets inriktning de kommande fyra åren. I år har det inkommit fler motioner än någonsin vilket är ett gott betyg åt demokratin och medlemmarnas tilltro till att det går att påverka! Många av motionerna vittnar om de senaste årens utsatthet för frilansare och ett ökat behov av trygghet, men de innehåller också förslag till lösningar och rättmätiga krav på politiken och arbetsgivarna.
För att vi fortsatt ska kunna driva på och vara ett relevant och medlemsnära förbund är vi beroende av alla medlemmars solidaritet. Jag påminner i all ödmjukhet om vikten av att du betalar rätt medlemsavgift så att du är med och bidrar efter förmåga, du kan lätt kolla dina uppgifter på Mina sidor. Jag hoppas du som medlem ser värdet av medlemskapet, precis som förbundet ser värdet av att du är medlem. Tillsammans gör vi skillnad.
SIMON NORRTHON
ORDFÖRANDE
Nr 1-22