Ökad tydlighet i arbetet med intima scener

DEN 8 NOVEMBER uppmärksammar Scen & Film årsdagen av uppropet #tystnadtagning tillsammans med Svensk scenkonst genom att presentera en handledning för att ta fram riktlinjer för intima scener och en handledning för att ta fram bemötandekod som vi partsgemensamt arbetat fram under året som gått.

Handledningarna är en konsekvens av det som framkom i kommissionsrapporten Ett tillfälle att ta vara på för att skapa förändring från 2018. Det känns oerhört bra att riktlinjer för intima scener äntligen blir verklighet för scenkonsten i Sverige och att det blir allt vanligare för filmproduktioner att anlita kvalificerade intimitetskoordinatorer. Det jag förundras över är att vi inte haft det förrän nu.

De berättelser vi gestaltar på film och scen har inte sällan inslag av våld och övergrepp eller intimitet och närhet och det ligger i våra konstarters natur att utforska gränslandet av mänskliga erfarenheter för att gestalta det som livet går ut på att dölja eller undvika.

Att vara i en dramatisk situation utan att själv riskera att gå under, att få genomleva en kris eller gestalta en människas utsatthet eller upphöjdhet, det är vårt arbetes uppgift och privilegium. Det är vårt jobb. För dansare, sångare eller skådespelare kan det innebära att på arbetstid ställa sin kropp till förfogande för samma situation kväll efter kväll, eller att på en filminspelning göra detsamma inför ett team som man inte hunnit lära känna, kanske med en medspelare man precis har träffat. Det är långt ifrån alltid vi får den tid eller förberedelse som krävs för att alla inblandade ska känna sig trygga och bekväma när vi arbetar med intimscener. Det vill vi ändra på.

När vi arbetar med slagsmål, vapen och pyroteknik tar vi in stuntkoordinatorer och certifierade experter, men av någon anledning har man inte sett intimscener som en risk för att medarbetare ska fara illa. Med intimitet i det här fallet avses scener med simulerat sex, simulerat sexuellt våld, simulerad förlossning eller nakenhet och liknande. Det kan också vara att exempelvis tvätta eller hantera en kropp som av någon anledning är beroende av hjälp.

Riktlinjer för intimscener berör inte bara det som händer på scenen eller framför kameran, utan berör också marknadsföring, planering och kommunikation och förutsätter samråd med de som berörs. Avsikten med riktlinjerna är både att vi ska kunna fortsätta gestalta intimitet utan att medarbetare far illa och att vi ska kunna göra det på ett mer fördjupat och komplext sätt. Och – att vi ska vilja gör det igen.

Bara när vi är trygga vågar vi utsätta oss, bara när vi vet att vi låtsas kan vi göra det på riktigt. Vi som arbetar med detta är människor med olika erfarenheter och kroppar. Vi är sällan så jämlika som de roller vi spelar och allt tar vi med oss in i arbetet – vår status, vår identitet, vår historia, vår makt eller vår maktlöshet.

Riktlinjer för intima scener finns idag i flera länder, men de är ofta arbetstagarsidans egna rekommendationer. Jag är extra glad över att vi har kommit överens med arbetsgivarsidan att alla arbetsplatser som lyder under institutionsteateravtalet ska ha riktlinjer för intima scener och bemötandekod. Nästa steg är att ha liknande riktlinjer för film och tv.

Med handledningarna som grund börjar nu institutionernas eget arbete att i samverkan med de fackliga parterna formulera dem så att de fungerar för den egna verksamheten. Jag hoppas många engagerar sig i arbetet och verkligen tar vara på det här tillfället till att skapa förändring.

SIMON NORRTHON

Ordförande

Nr 6-21