Inspelningen av filmen Bränn alla mina brev just börjat. Regissören Björn Runge har arbetat intensivt tillsammans med manusförfattaren Veronica Zacco för att befria manuset från den litterära världen.
DET ÄR NÄRMARE 90 år sedan en passionshistoria som utspelades sig under en sommar kom att få återverkningar livet igenom för de inblandade och även påverka de efterlevande.
Alex Schulman beskriver det i sin roman Bränn alla mina brev som gavs ut för ett par år sedan. Hans mormor Karin Stolpe och morfar Sven Stolpe var tämligen nygifta när Olof Lagercrantz kom in i deras liv under en vistelse på Sigtunastiftelsen sommaren 1932. Äktenskapsdramat utvecklade sig till ett passionsdrama.
Asta Kamma August gestaltar Karin i filmen och Bill Skarsgård har rollen som Sven Stolpe. Olof Lagercrantz spelas av Gustav Lindh. Nu rör de sig i en miljö som är vacker på ett tidlöst sätt, som gjord för att väcka liv i det förflutna.
– Sigtunastiftelsen är en blandning mellan ett italienskt kloster, en fornnordisk borg och en spanskinfluerad hacienda i Los Angeles. En exotisk miljö och en fascinerande inspelningsplats. Utan den, hade filmen varit i princip omöjlig, säger regissören Björn Runge.
Han berättar att manusprocessen har tagit fler versioner och mycket tankearbete från honom och Veronica.
– Hur och vad ska ske, och i vilken ordning? Jag har nog aldrig varit inblandad i en manusprocess som den här. Det har varit ett väldigt spännande samarbete – fast jag misstänker att Veronica ibland tänkt att jag håller på för mycket med detaljer och förslag, vilket jag gör även under inspelningen, för jag samlar hela tiden material till klippningen. Den största svårigheten är att komma till den nivå där allt samtidigt är så enkelt, så djupt och så tydligt som möjligt. Men manuset är aldrig klart förrän klippningen är avslutad och en film är inte klar förrän det finns en visningskopia.
När producenten Annika Sucksdorff på SF kontaktade Björn för ett möte hade han egentligen med sig ett annat förslag. Det här var vid tiden före pandemin, då Björn bollade med flera möjligheter till att filma i Storbritannien och i USA. Efter samtalet gav hon honom romanen Bränn alla mina brev.
– När jag läste boken fick jag en stark förnimmelse av dramatiken, känslan av ett passionsdrama som inbjöd mig i den fas när människor är under förändring. Jag insåg snabbt att det är en kreativ utmaning att dramatisera boken som är mycket välskriven och lever sitt eget litterära liv. Men jag bar med mig en känslomässig atmosfär av karaktärer och repliker och tystnader – ansikten som på något sätt kom till liv för mig. Från dessa skuggfigurer fick jag den energi som behövs för att våga ta mig an den här utmaningen, säger Björn.
Han tillägger att ömsesidigt förtroende var en förutsättning för att tacka ja. Den känslan fick han redan i första mötet med SF och ”det har varit väldigt lyhört och djupt inspirerande.”
BJÖRN BESKRIVER SIG som en regissör som behöver få ta tid på sig. Manuset ska bli begripligt för honom, skådespelarna ska bli rätt och teamet ska stämma med de ambitioner och målbilder som börjat byggas upp.
– Filmproduktion för mig är något levande som oavbrutet rör sig. En resa över en ocean med ett segelfartyg: vindar, strömmar, tidvatten, isberg och fartygets konstruktion, besättning. Kompassen och navigationen för att hålla en emotionell riktning genom alla de tusentals ögonblick som vi filmar varje dag. Det handlar väldigt mycket om förberedelser, se till att alla nödvändiga små steg är tagna, innan vi lämnar hamnen. För mig är det viktigt att veta vad jag har för grundvilja, känslomässig kompass. Annars kommer hela resan att lita till den dagliga slumpen, säger Björn och tillägger att ”assumptions are the mother of all fuck ups” (ungefär: ”antaganden är orsak till att saker går åt helvete”).
KARAKTÄRERNA I FILMEN är unga – Karin är 25, Olof några år yngre, Sven är knappt 30, när passionsdramat skakar om deras liv.
– Unga – ja, men Sven och Olof hade genomlevt långa sanatorievistelser för sin tuberkulos. De var vuxna tidigt. Karin är den karaktär som vi försöker synliggöra då de båda herrarna synliggjorde sig oavbrutet i sina böcker, säger Björn.
Karin Stolpe är kvinna, översättare och gift med en oerhört produktiv ”kulturgigant”. En kombination som gjord för att hamna i skymundan. Asta Kamma August har sagt att filmen är ”Karins berättelse och upprättelse”. Björn uttrycker det som att ambitionen är att publiken ska bli drabbad av Karins öde, men Sven är också en människa.
Han framstår som genuint osympatisk i romanen, men att i filmen porträttera en endimensionell karaktär har varken Björn eller Bill Skarsgård intresse av.
– Varje ögonblick vi filmar, handlar om att fånga även hans levande liv. Då tror jag att det blir en känslomässigt komplex berättelse. Vi lutar oss mot manusets helhet, och då tillåter vi oss att skapa så mycket empati kring hans karaktär som möjligt. Jag är ute efter en slags sanning, som inte alltid ser likadan ut för alla människor, snarare karaktärernas sanning, säger Björn.
EFTER NÅGRA DAGARS inspelning är han full av beundran för skådespelarna.
– När en duktig skådespelare fyller en karaktär med sina känslor framför kameran så händer det fantastiska, att vi alla blir inblandade i den människans inre rörelser. Det dagliga arbetet handlar om att vi ska finna det unika och inte fastna i det som redan uppfunnits. Det är en kvalfylld väg genom dagar och nätter, med människor som försöker upphäva gravitationen. Och när det sker, framför våra ögon, så är det ögonblick som kommer räcka åt ett helt liv. Plötsligt har jag sett Karin och inte Asta, Sven och inte Bill. Det är samma med Gustav då jag inte känner igen honom, utan en annan person tittar fram. Karaktärerna i ett manus blir som dörrar till något som jag inte kan sätta ord på, men det är djupt fascinerande att få anta utmaningen att ge liv åt dessa karaktärer som sedan länge är borta från sinnevärlden, säger Björn.
Han hoppas att i slutändan kunna synliggöra de strukturer som alltid omgärdar oss. Sigmund Freuds verk Vi vantrivs i kulturen handlar bland annat om kulturens krav på att människan ska göra avkall på sitt driftsliv. För Björn har boken tjänat som inspiration till vad som utspelar sig sommaren 1932.
Björn regisserade The Wife som hade premiär för fyra år sedan, med Glenn Close i huvudrollen som maka till en uppburen författare. Även den filmen bygger på en litterär förlaga.
– Det som kan påminna om The Wife, är möjligen att det handlar om skapande människor och skuggorna omkring dem. Om en människa som tar klivet ut från skuggan och ställer sig i ljuset.
SVERRIR GUDNASON SPELAR rollen som Alex Schulman. Verklighetens Alex har också bidragit under manusprocessen för att skingra tveksamheter i en del frågor, och enligt Björn har Alex kreativa omdöme varit oerhört viktigt.
– Vi kan hitta inspiration och vägledning i hans bok. Men filmen är något annat. Tomas Alfredson berättade för mig att David Cornwall (John Le Carré) sagt till honom att inte bara göra en blåkopia av boken Tinker, Tailor, Soldier, Spy – gör din version av boken. För boken finns ju redan. Så tänker jag också.
Text: KAJSA OLSSON
Bild överst: Asta Kamma August i rollen som Karin Stolpe
Foto: JOAKIM STRÖMHOLM
Gustav Lindh spelar Olof Lagercrantz: lyriker, litteraturvetare och chefredaktör för Dagens Nyheter på 60–70-talet med huvudansvar för kulturen.
Bill Skarsgård innehar rollen som Sven Stolpe: en produktiv litteraturforskare, författare, lärare och journalist.
Asta Kamma August gestaltar Karin Stolpe. Översättare, gift med Sven Stolpe, hade ett kort passionsdrama med Olof Lagercrantz. Sven Stolpe och Olof Lagercrantz var under flera årtionden tongivande i den svenska kulturvärlden och bittra motståndare i debatter. Alex Schulman (barnbarn till Sven och Karin Stolpe) har skrivit romanen Bränn alla mina brev (2018).
Filmen Bränn alla mina brev av Björn Runge har premiär hösten 2022.