För fjärde sommaren i rad åker Malmö Opera ut i Skåne med sin lastbil, för att bjuda publiken på en scenkonstupplevelse i parker och stadsmiljöer.
Ett koncept som passar särskilt bra i pandemin. Om restriktionerna lättas till dess vill säga.
NÄR DET STOD KLART att Malmö Operas föreställningar Dead or alive och Så som i himmelen flyttas fram på grund av coronarestriktionerna, återstod endast ett projekt för de långtidskontrakterade musikalartisterna Oscar Pierrou Lindén, Sara Lehmann och Michael Jansson. En teaterkonsert med Billy Joels största hits, som de skapar tillsammans med regissören Johanna Hybinette, har gett mening åt den ofrivilliga ledigheten.
Kvartetten har skrivit manuset själva, mejslat fram sina egna karaktärer och omsorgsfullt valt ut låtar från Billy Joels låtskatt.
– Vi kämpade länge med vilken musik vi skulle välja, berättar Oscar Pierrou Lindén. I våra tidigare egenskrivna föreställningar har vi utgått ifrån våra historier, med låtar som varit förknippade med det självbiografiska berättandet.
– Men när vi fick uppdraget att skriva en historia med fiktiva karaktärer så uppstod helt nya utmaningar. Vad vill vi säga och hur väljer vi bara några få låtar från Billy Joels repertoar?
Oscar Pierrou Lindén sattes på uppdraget att lyssna igenom allt den populära artisten gett ut, vilket inte vill säga lite. Genom åren har Joel släppt omkring 13 studioalbum och oräkneliga singlar.
– Du börjar väl återhämta dig nu, skojar Michael Jansson och ler mot Pierrou, som skrattar och fortsätter:
– Jag lyssnade och lyssnade och kände till slut: ”Vi måste byta artist.” Men jag kom ut på andra sidan! Johan Bergman, vår kapellmästare och pianist, har gjort otroligt fina arrangemang på låtarna vi valt. Det är en spännande resa att gå ifrån total ovisshet om vad vi vill göra, till att få panik, men slutligen inse vad häftigt det är med den här musiken, som folk känner igen, men inte riktigt vet vem som har gjort.
Ja, Billy Joel är ett namn som förmodligen inte klingar välbekant för gemene man. Men om vi nämner låttitlar som Uptown Girl, Piano Man och We didn´t start the fire – alla signerade Billy Joel – så faller nog polletten ned för de flesta.
– Det är som att han är en doldis och ändå världsstjärna samtidigt, tycker Michael Jansson. Jag hade först svårt att komma på en enda låt av honom, men när jag väl började lyssna på musiken så kände jag ju till en hel del.
Sara Lehmann håller med:
– Han har ett häftigt sätt att skriva på. Låtarna är liksom små historier. Det känns inte som att han skriver självbiografiskt. Och jag tror det är bra att musiken inte är för välkänd, då har folk oftast en relation till den som de inte gärna släpper.
KARAKTÄRERNA I FÖRESTÄLLNINGEN baseras på personer som förekommer i Billy Joels musik. Publiken kommer att få möta Victor cirkusclownen, som Joel sjunger om i låten Leningrad, gamern Laura, vars namn är hämtad ur en låt med samma namn, och stortjuven James, baserad på låten James. Alla tre karaktärerna tvingas till ett möte i pjäsen då de fastnar i en hiss.
– Det känns som att den viktigaste röda tråden handlar om fördomar vilka vi försöker slå hål på, förklarar Sara Lehmann. Alltså, de här tre karaktärerna: Gamern som klär sig i päls, clownen som förväntas vara glad och härlig, men inte är det, och mästertjuven som stjäl. Man tänker lätt ”ah, den är si och den är så”, men det är långt ifrån sanningen. Jag hoppas att vi bjuder på överraskningar som får publiken att tänka till, just vad gäller förutfattade meningar.
Det är också tre personer som sitter fast i det förflutna, fyller Michael Jansson i. Hissen blir till en symbol för att vilja ta sig ur ett fryst tillstånd.
Malmö Opera betalar de fyra konstnärerna extra för att ha skrivit föreställningen, genom ett så kallat tilläggskontrakt. Genom detta upplåter de åt operan att producera verket, för en kostnad som betalas månadsvis under arbetsperioden. Efter sista föreställningen hamnar rättigheterna hos upphovspersonerna igen.
OSCAR PIERROU LINDÉN TYCKER det är fantastiskt att trion får en plattform för att fritt kunna skapa eget material, där den egna kreativiteten tas till vara.
– Tänk att vi får lajva frigrupp på en institutionsteater! Tillsammans blir vi ett kreativt team. Hierarkierna, som i normala fall infinner sig ganska lätt på större teatrar, är som bortblåsta.
Regissören Johanna Hybinette menar att konstnärerna kan varandras processer vid det här laget, efter att ha jobbat ihop i liknande produktioner tidigare.
– Första gången var det jättejobbigt när alla skulle känna in varandra hela tiden, men nu är vi mer trygga, berättar hon.
Det är lätt att tro att regirollen suddas ut i ett scenrum där hierarkierna jämnats till. Men enligt Hybinette är arbetet inte så annorlunda om hon jämför med de större produktionerna.
– Vi är oftast överens. När vi sedan börjar repetera, och skådespelarna går upp på golvet, så får ju jag det utrymme jag tänker att jag ska ha. Är vi oense får artisterna lita på mig som ser det hela utifrån. Regissören är ju den som måste ha sista ordet.
Att ha högre i tak leder dock till att diskussionerna om innehållet, vad som förmedlas eller om praktiska sceniska val blir mer demokratiska.
– Vi kan ha en öppen, ärlig dialog på ett sätt du inte har i stora produktioner, fortsätter Johanna Hybinette. Sen är det positivt att vi känner varandra så pass bra, att jag slipper vara rädd för att trampa någon på tårna. När man regisserar folk man aldrig jobbat med tidigare så finns där ett slags hinder. Artisten kanske tycker att jag säger fel saker och då hamnar man lätt i att ta med silkesvantar för att komma dit vi ska.
Sara Lehmann tycker också att arbetet känns friare än i stora produktioner. Som artist fastnar du annars lätt i att producera det du typecastas till, menar hon.
– Men här tar vi hjälp av varandras kvaliteter och då rannsakar du dig själv: ”Vad är jag nu bra på?”. Det är en av de stora vinningarna med projektet, att få jobba med mig själv och mitt artisteri. Vi pushar oss hela tiden över gränserna, säger Lehman och får jakande nickningar från kollegorna.
KONCEPTET MED lastbilsföreställningarna är ett av operans vd Michael Bojesens hjärteprojekt. Efter att gruppen uppvaktat Bojesen med sina egna idéer, fått genomföra dem i form av föreställningar på Verkstan och Stora scenen, gavs de förtroendet att spela egenskrivet på lastbilen.
Konceptet går ut på att scendekoren byggs upp i lastbilens släp. När fordonet sedan väl står på spelplatsen tas ”väggen” bort från ena sidan av släpet och – vips – så finns där en liten teater.
JUST I ÅR ÄR Malmö Opera på lastbil ett extra välkommet inslag, då pandemin gör det omöjligt att spela inomhus. Men om den lilla ensemblen verkligen får ge sig ut på turné återstår ännu att se.
– Det finns en stark vilja hos oss att nå publiken i coronatider. Men vi får se hur det blir med restriktioner och så. Får vi inte samla fler än åtta blir det nog svårt. Åtminstone 50 personer måste få sitta utspridda i bänkarna. Vi hoppas på premiär i Staffanstorp,säger Hybinette.
– Om vi inte får åka ut och spela så hoppas vi kunna nå ut med föreställningen på ett annat sätt, fyller Michael Jansson i.
Under repetitionerna arbetar gruppen i en så kallad ”coronabubbla”. Operahuset är indelat i tre sektioner, där olika yrkesgrupper arbetar i varsin del. Om någon kommer förbi med kaffe så är det munskydd som gäller. Artisterna går in och ut genom en egen entré, allt enligt de speciella regler som framtagits för att minimera risken för smittspridning. För att vara på den säkra sidan genomförs även regelbundna tester för covid-19 varje vecka.
Tror ni att huset får öppna igen till hösten?
– Vi hoppas såklart på det, svarar Johanna Hybinette med en lätt suck. Under förra våren gick operan från fullt hus, till 200 i publiken, sedan ned till 50 och till slut inga alls. På samma sätt tror jag att vi kommer öka publikantalet stadigt uppåt under hösten. Men det är jättesvårt att spekulera i, vi får se helt enkelt. Det blir tyst bland de annars så pratglada vännerna på andra sidan Zoom-skärmen. – Kan inte bara alla få vaccin nu, utbrister Oscar Pierrou Lindén och får tydligt medhåll från sina kollegor.
Text: ALEKSA LUNDBERG
Foto: MARTIN PAULSSON/MALMÖ OPERA
NR 3-21
Teamet bakom Malmö Opera på lastbil:
Regi: Johanna Hybinette.
Kostym: Mary-Anne Buyondo.
Kapellmästare: Johan Bergman Scenograf: Svante Back.
Medverkande: Michael Jansson, Oscar Pierrou Lindén, Sara Lehmann Piano: Johan Bergman Kontrabas: Magdalena Entell Slagverk: Thomas Blixt.