Vintage och hållbart skapar nya arbetsmetoder  

– Att köpa begagnade kläder för en uppsättning är det mest hållbara alternativet. När jag insåg vilken negativ påverkan textilier har på klimatet var det en självklar väg att gå. Det säger kostymdesignern Nina Sandström, just nu aktuell med Löftet på Kungliga Operan.

MED KUNGLIGA OPERANS nyskrivna verk Löftet gör Nina Sandström vad som utlovas vara deras första uppsättning med hundra procent hållbara kostymer.  Förslaget kom från vd:n, Birgitta Svendén, i linje med institutionens hållbarhetsmål. Nina, som redan jobbat med återvinning i många år, nappade genast.
– Jag tänker att en scen som Operan kan inspirera stort och hoppas att den kan bli en förebild när det gäller hållbarhet, säger hon när vi ses via videolänk efter ännu ett inställt livemöte detta märkliga pandemiår.

Hur är det då möjligt att jobba med hållbart med kostym? I Löftet har Nina Sandström främst handlat second hand, därtill använt växtbaserade färger för patinering och infärgning. Det mesta har hon hittat på Myrorna eller Stadsmissionen. Men det innebär inte att hon har övergivit symaskinen: att hitta rätt plagg är en sak, att hitta rätt modell och storlek en annan.
– Vi var mycket smalare förr. När det gäller äldre plagg måste de därför ofta sys om. Skrädderihantverket har alltså blivit viktigare för den som vill jobba hållbart, säger hon.

Med vintage har också nya arbetsmetoder vuxit fram.
– Normalt gör man kostymskisser som visar exakt hur plaggen skall se ut. I Löftet har jag istället gjort skisser som beskriver de olika känslorna i scenerna och det som ska berättas. Men jag har fått göra det mer stiliserat. Inga av kläderna ska ju sys. Istället har jag haft över ett år på mig att bara köpa second hand.

LIBRETTOT ÄR SKRIVET av Susanne Marko och är inspirerat av hennes föräldrar som gifte sig 1944, för att en månad senare deporteras till Auschwitz. Här har även kören fått individuella kostymer (vanligtvis gör man annars en enhetlig design till alla) som denna gång ska vara klara redan innan repstart. Detta för att de ska kännas rätt på kroppen från början i en uppsättning som ”berättar om något av det värsta som hänt i världshistorien”, som Nina Sandström uttrycker det.

Men Löftet är långt ifrån Nina Sandströms första verk med hållbarhet som vision. Det är en inriktning hon har haft i flera år, och som växte ur insikten om nyproducerade kläders negativa påverkan på klimatet.
– Enorma mängder vatten krävs vid odlingen av bomull, giftiga bekämpningsmedel används som gör textilarbetare sjuka samt att det förorenar grundvattnet, motiverar hon beslutet.

Med utställningen Slow Fashion Fairy Tales, som premiärvisades på Nirox i Johannesburg förra året, jobbade hon också med upcycling, en metod där man ändrar plagg samt syr helt nya av gamla textilier.  Ytterligare en väg att gå för den som vill arbeta mer hållbart med kostym är en gammal beprövad metod – att rota i den egna garderoben. Det har de större institutionerna alltid gjort. Som Dramaten.
– Att låta äldre teaterkostymer komma upp på tiljorna igen är också ett sätt att återbruka kläder, utropar Nina Sandström entusiastiskt.

VARJE PLAGG BÄR på årsringar. De utgör ett stycke teaterhistoria; det noteras vem som har burit plagget, i vilken uppsättning och under vilket år, konstaterar Nina.
– Det är något visst med att få tag på Max von Sydows paletå eller Harriet Bosses skor.
– Jag brukar säga att en riktigt bra kostym har en egen själ, ett slags magi i en kappa eller rock. Jag älskar det uttryck som samlats i sömmarna!

Jobbar du endast hållbart numera?
– Nej, det gör jag inte. Men jag är intresserad av att se hur långt det går att ta hållbart tänkande. Jag kan hantverket från grunden och där någonstans tänker jag att jag också skulle kunna få med mig mer av de kunskaper jag har från min morfar som var skräddare.
– Överlag tror jag att vi måste hitta tillbaka till en gammal hantverkstradition och lära yngre designers att jobba så. Det är nog en av nycklarna till en hållbar kläd- och livsstil.
Så gamla hantverk som sömmerska är inte på väg att dö ut?
– Nej, jag tror att vi går i en motsatt riktning nu. Hittar du en klänning som du tycker om, men som har fel storlek, kan du ju köpa den och sy om den. Då är du en bättre miljökonsument.

Text: Ylva Lagercrantz Spindler

Foto: Magnus Länje

Nr 1-21