Inom loppet av ett halvår miste Norrlandsoperan sin nya vd och sin nytillsatta operachef.
Mitt i detta kom coronapandemin och lamslog en hel scenkonstbransch.
Hur går man vidare i en tid av kris?
ANNA GÖRANSDOTTER HÖÖG hann bara vara vd på Norrlandsoperan i ett år innan hon i november 2019 gick bort i cancer, bara 42 år gammal. Under denna tid på operan ledde hon bland annat en stor omorganisation som innebar att verksamheten delades upp mellan en vd och en konstnärlig ledare. Därmed skulle de tre konstnärliga grenarna (opera, musik och dans) bli mer jämställda i ledningsstrukturen.
Malin Gjörup tillträdde som ny opera- och programchef i augusti 2019 och gick även hon hastigt bort, i maj 2020. Endast 56 år gammal.
I november tvingades Norrlandsoperan, i likhet med många andra scenkonsthus, tills vidare stänga all sin publika verksamhet, som en följd av nya, hårdare restriktioner för offentliga arrangemang under coronapandemin som tillåter max åtta personer i publiken.
Hur går man egentligen vidare i en organisation som på så kort tid drabbas av flera former av kris och sorg?
Tarja Ylinen, operainspicient och facklig representant på Norrlansoperan, berättar hur Anna Göransdotter Höög virvlade in som en frisk fläkt i huset redan 2017, då som vice vd, och hur hon snabbt kunde analysera husets problem. ”På djupet”, som Tarja Ylinen uttrycker det.
– Hon startade verkligen en positiv känsla omkring sig. Så blev hon sjuk. Det var fruktansvärt. Precis alla i huset sörjde hennes bortgång, säger hon.
Någon kollektiv hjälp i sorgearbetet erbjöds inte personalen, enligt Tarja Ylinen. Däremot informerades alla om att den som behövde hjälp kunde vända sig till sin närmsta chef. En jourhavande präst fanns också tillgänglig, därtill företagshälsovården. Sådant som minnesstunder och minnesbord arrangerades också i huset.
Tarja Ylinen är tveksam till om personalen hade behövt mer hjälp utifrån för att komma vidare, men konstaterar att någon sa till henne att hela Norrlandsoperan skulle behöva terapi.
– Hur det skulle gå till vet jag inte, men så här i efterhand inser jag att det faktiskt har varit ett trauma.
Tarja Ylinen valde själv att bära sorgen inom sig, en sorg som snart kom att bli dubbel: Bara ett halvår efter Anna Göransdotter Höögs bortgång försvann även hennes närmsta chef, Malin Gjörup.
– Hon satte sig verkligen in i verksamheten och hade så många visioner och idéer. Så gick även hon bort. Det var så chockartat och jag kände att det inte fanns någon som skulle kunna ersätta henne.
UNDER DENNA PERIOD i sorg och kris fick HR-chefen Gunilla Hägglund Sjöström även rycka in som tf vd (först i september 2020 tillsattes den ordinarie vd:n, Erik Mikael Karlsson). Gunilla beskriver tiden som tung, men att hon tycker att det ändå var mest logiskt att lägga den rollen på HR-chefen: en funktion som både har kompetens och erfarenhet av specifikt krisarbete. I hennes fall 30 års erfarenhet av HR-frågor och med en bakgrund som kommunal personalchef med just krishantering på sitt bord. Därtill även som ansvarig för det interna krisstödet i Umeå kommun.
Utan alla kompetenta medarbetare och chefer på Norrlands- operan som också tog ett mycket stort ansvar hade det inte gått, understryker hon.
Gunilla Hägglund Sjöström säger att det faktum att de redan under Anna Göransdotter Höögs sjukdomstid planerade för alternativa framtida scenarier hjälpte dem igenom den svåra tiden.
– Det kan tyckas makabert, men så här i efterhand ledde det till att vi kunde hantera situationen, både när den pågick och när det blev ett faktum att vår vd inte längre fanns kvar hos oss.
Idag, snart ett halvår senare, beskriver Tarja Ylinen arbetsklimatet som lite bättre.
Nu är teatern i full färd med att rekrytera en ny operachef.
Men coronapandemin har slagit till även mot Norrlandsoperan, med inställda föreställningar till och med 8 december som följd.
Tarja Ylinen beskriver ett läge där vissa delar av arbetet pågår (nästan) som vanligt bakom kulisserna, men att mycket har fått skjutas på en obestämd framtid, därtill också fackliga frågor.
ETT NYTT SLAGS KRISLÄGE. Hur hanteras det ur ett ledningsperspektiv? Gunilla Hägglund Sjöström beskriver hur utmaningen denna gång är att det saknas ett facit.
– Coronapandemin har slagit hårt mot oss, precis som för många andra. Svårigheten här är att situationen är ny för alla, både intern och externt. Återigen har det varit tryggt att vi har haft kompetenta och självgående chefer och medarbetare. Vi har också en bra dialog med fack och skyddsombud, vilket har underlättat processerna.
Tarja Ylinen tycker också att dialogen mellan ledningsgrupp och personal har fungerat bra under denna tid av kris och ser nu försiktigt positivt på framtiden.
– Efter jul ska man ju ha en ny operachef på plats och då ska vi ha full bemanning. Då kan var och en får göra vad de egentligen ska – och är bra på.
Text: Ylva Lagercrantz Spindler
Bild ovan: föreställningen Burned time. Foto: Lukasz Michalak
Nr 7-20
Så får du hjälp vid kris på arbetsplatsen
Teaterförbundet för scenoch film: Jobbar du på en arbetsplats som befinner sig i kris? Kontakta i första hand ditt lokala eller regionala skyddsombud. Du kan också ringa Teaterförbundets medlemsservice för att få råd. För frågor som berör arbetsmiljön under coronapandemin specifikt har förbundet samlat information under fliken ”frågor och svar”, exempelvis hur du gör vid sjukdom och vad som händer om din föreställning blir inställd.
Svensk scenkonst: På Svensk scenkonst erbjuder man kontinuerligt utbildningar i krishantering, ledarskap och arbetsmiljö för sina medlemmar. Under coronapandemin har man exempelvis tränat chefer på olika nivåer i att dagligen kunna tänka om samt hantera förändrade förutsättningar (Rapporten Omstart för scenkonsten, ”Att leda i kris”, s. 29) Om en kris uppstår på en arbetsplats är det däremot upp till den enskilda verksamheten att arbeta med den. Rådgivning erbjuds främst i arbetsrättsliga frågor.
Så här fick Norrlandsoperan extern hjälp
Gunilla Hägglund Sjöström lyfter företagshälsovården och Kyrkans stödgrupp kring krishantering. Därtill kom mycket stöd från olika organisationer och scenkonstbranschen, men hon tillägger att de också kände sig ganska ensamma i krisen, något som hon tror att den pågående pandemin också bidrog till, att det helt enkelt inte finns mer utrymme för kris i scenkonstbranschen just nu.