Yttrandefrihet och Black lives matter-rörelsen har skapat många rubriker under hösten. Sveriges scenkonstregissörer bjöd i oktober in till ett samtal om scenkonstens roll i ett samhälle i förändring. Regissörerna Ellen Nyman och Nasim Aghili ser både hot och nya möjligheter för kulturen.
REGISSÖRERNA ELLEN NYMAN och Nasim Aghili har länge arbetat med att lyfta fram nya perspektiv i scenkonsten. De ser att år 2020 är början på en tid av stora förändringar, både för samhället och för scenkonsten. Coronapandemin har tagit bort möjligheterna till att samlas och att uttrycka sig.
Samtidigt har Black lives matter-rörelsen synliggjort systematisk rasism och polisbrutalitet. Men framför allt växer en högerextremistisk och rasistisk våg sig allt större och hotar både kulturen och att olika röster får möjlighet att höras.
– Vi har ett otroligt arbete framför oss, inte bara till följd av pandemin. Vi har också stora inskränkningar i yttrandefriheten på gång – och i arbetsrätten. De närmaste två åren kommer jag jobba ihjäl mig innan vi går in i annan politisk miljö där de offentliga stöden till subversiv kultur sannolikt försvinner, sa Nasim Aghili.
För Ellen Nyman har det blivit tydligt hur yttrandefriheten får nya betydelser då hon följt utvecklingen i sitt tidigare hemland Danmark. När hon själv arbetade med frågan i Fredsfonden, var det främst med inriktning på att internationella konstnärer och journalister inte skulle bli fängslade eller straffade för att de uppmärksammat förtryck och missförhållanden. Sedan dess har definitionen av yttrandefrihet förskjutits. Bland annat har publiceringen av bilder på profeten Muhammed gjort att debatten främst handlat om att få provocera vissa grupper.
– Samtalet om yttrandefrihet kuppades steg för steg och kom mindre och mindre att handla om exempelvis dem som granskade makten i diktaturer. Yttrandefriheten kopplades inte längre till andra mänskliga rättigheter eller rätten att kunna leva och verka som människa, sa Ellen Nyman.
Den politiska förskjutningen har också gjort att områden som tidigare var självklara att lyfta fram nu oftare måste tas i försvar. Rätten till asyl är ett sådant exempel, en mänsklig rättighet som tidigare var skyddad.
SAMTIDIGT HAR DET blivit enklare att definiera och ifrågasätta rasistiska strukturer, synsätt och praktiker. Mycket genom mobiliseringen och det hårda arbetet av svarta kulturarbetare, nu också uppbackat av Black lives matter-rörelsen som är svår att inte ta intryck av. Rättvisefrågor är just nu möjliga att prata om och det kan skapa förändring på lång sikt.
– Det är nu det händer. Det finns en bredare förståelse och en vilja att förändra tillsammans, vilket är viktigt när det börjar blåsa andra politiska vindar, sa Ellen Nyman.
– Men konsten är också skör till följd av pandemin, och vi måste därför inte låta oss reduceras. Bland annat behövs vårt offentliga rum för att utöva konst och stödja varandra, fortsatte hon.
– Jag vill jättegärna se att vi värnar om varandras rättigheter att få yttra oss konstnärligt på olika vis och inte ha så lätt för att diskvalificera konst som tänjer på gränserna. Vi måste framför allt mobilisera och värna om konstnärer som vågar kritisera makten, sa Nasim Aghili.
EN RÖD TRÅD I SAMTALET var att yttrandefriheten inte är självklar, utan hela tiden behöver definieras och göras för att inte riskera att inskränkas eller försvinna. Samtalet var den första delen i en serie om konst och yttrandefrihet som ordnas av avdelningen Sveriges scenkonstregissörer inom Teaterförbundet för scen och film.
Text: Peter Rehnfeldt
NR 6-20