Mitt i pandemin satsar Bornebusch för fullt

Det sitter många hattar på Josephine Bornebuschs huvud. Skådespelarens och numera regissörens och manusförfattarens.
Årets mottagare av Gunnar Sjöbergs teaterstipendium vilar inte på sina lagrar, trots den pågående pandemin.

ATT FÅ EN INTERVJUTID med Josephine Bornebusch är inte lätt. Så är hon också trippelaktuell i höst: med andra säsongen av hyllade Kristallenvinnaren Älska mig och med coronaprojektet Orca som har biopremiär 30 oktober. Därtill också med filmen Harmonica vars premiär är uppskjuten till 2021.

Det känns länge sedan hon mest spelade svala överklassblondiner, som Mickan i TV4:s Solsidan. Och långt dessförinnan, Madelaine  Boisse de Blaque i genombrottet med vad som har kallats Sveriges första tv-såpa på nittiotalet, Rederiet.
Numera är hon sin egen chef. I samtliga aktuella produktioner står hon för såväl idé som manus och regi. Därtill medverkar hon själv som skådespelare, en multiroll som ger flera perspektiv på produktionen.
– Som regissör lägger jag allt krut på castingen, något jag tror kommer från erfarenheten av att vara skådespelare. Jag vet vad jag vill ha, säger hon när vi ses på Hotell Diplomat.

Just Orca är ett hjärteprojekt som hon skrev manus till mitt under brinnande coronapandemi.
Hon beskriver den som mörkare än Älska mig, men att den delvis bygger på samma teman: kärlek, sorg och livet. I tv-serien får vi följa elva karaktärer som på olika sätt är sammankopplade med varandra.
– Den handlar om den tid vi befinner oss i. Inte om pandemin, men om att sitta i karantän och att vara ensam. Om att inte kunna vara där när man vill – och vad det gör med människor. Allt skådespeleri i filmen är helt galet bra. Alla överträffar varandra på något sätt, tillägger hon upprymt.

Varför tror du det blev så bra?
– Jag tänker att mattan drogs undan för allas fötter när pandemin bröt ut, samtidigt som många nog kände glädjen över att få jobba igen i en tid när de flesta andra produktioner var inställda.
Så det var inte svårt att få de skådespelare du vill ha?
– Nej, men jag hade väl aldrig fått dem utan coronan. Nu var det som att alla bara gick hemma och väntade.

IDÉN TILL ORCA föddes när Josephine Bornebusch och Jonas Karlsson blev tvungna att sätta sin film Harmonica – om en framgånsrik countryduo som kämpar med sitt äktenskap – på paus. Samma eftermiddag började Josephine tänka: hur kan man filma på ett coronasäkert sätt?
För att bibehålla känslan av ett akut nu satte hon en sträng och nästan orealistisk deadline för sig själv: att skriva manus på tre veckor – och att börjar filma efter fyra!
– Alla sa: Det går inte, är du inte riktigt klok!
– Men vi kan ju inte låta pandemin döda vår kreativitet.

Att det ens var möjligt tror Josephine beror på att hon jobbade med bara fem skådespelare, där en i taget filmades under en dag var, ensamma i ett rum med bara en greenscreen som motspelare.
– Alla möten sker genom en mobil eller dator, eftersom det är så det är just nu. Skådespelarna visste inte heller vad som hände på andra sidan skärmen. Här fanns alltså ingen synlig motspelare, något som ju går emot allt det vi skådespelare vill ha av närvaro. Ändå är det som att de ser rakt på varandra. Det är jätteflummigt!

Själv spelar hon Matilda som är gift med John (Erik Johansson) och som sitter i karantän i Madrid, separerad från familjen.
– Det är jobbigt för hon vill försöka styra hemmet och barnen på distans. Samtidigt har hon själv valt att befinna sig i Madrid.

I Älska mig förekommer mycket sex och hångel. Hur blir det i Orca, som ju då har spelats in under coronapandemin, med krav på social distans?
– Man kan faktiskt göra det ganska fint på distans också! Faktum är att den har blivit ovanligt intim. Som Sarah Nicastro, min klippare och en halva av alla projekt jag gör, sa: ”Josephine, det här är det sexigaste du har gjort.” Och så är det verkligen.

Text: Ylva Lagercrantz Spindler

Foto: Magdalena Boman

Nr 5-20