Kort efter att Simon Settergrens film Kungen av Atlantis hade haft premiär 2019 stämdes han för avtalsbrott av en filmutrustningsfirma.
Långfilmen var i hamn, men glädjen förbyttes till ett ångestdrama. Simon hotades av personlig konkurs samt en risk för betala fyra miljoner kronor vid en förlorad domstolstvist. Simon fick rättshjälp från Teaterförbundet. Nu har dom fallit.
KUNGEN AV ATLANTIS är en djupt personlig berättelse om Simons schizofrena far som trott sig vara kung på den mytomspunna ön Atlantis.
23 år gammal drog Simon som producent igång filmprojektet tillsammans med den lika gamla kollegan Emma Creed.
De samarbetade med ett filmutrustningsföretag, och 2016 inleddes inspelningen. Simon, som då inte reflekterat över eventuella faror, hade tecknat avtal genom sin enskilda firma. De fick låna filmutrustning mot att bolaget ägde andelar i filmen. Enligt avtalet skulle en färdig film finnas i juni 2017.
– Denna deadline passerades utan att någon lyfte på ögonbrynen. Tvärtom uppmanades vi av bolaget att jobba vidare med projektet, vi lånade utrustning vid ett flertal tillfällen. Till och med så pass sent som i augusti-september 2018, då vi behövde göra en del omtagningar. Bolaget var helt införstått med att projektet drog ut på tiden, säger Simon Settergren.
Samtidigt, som filmutrustningsbolaget uppmanade dem att jobba vidare, lade det sig i det kreativa arbetet och klippte ihop en egen version av filmen.
– I princip sa de att om vi inte accepterar den versionen de gjort, så kommer bolaget att åberopa avtalsbrott, eftersom vi inte levererat filmen i tid, berättar Simon Settergren.
Simon och Emma hade redan då anlitat den ansedda klipparen Darek Hodor, som hjälpt dem att klippa ihop deras version av filmen. I september 2018, när bolaget hotade med stämning, var Simons och Emmas version redan såld till distributören Folkets Bio, i det avtalet var Darek Hodor omnämnd som filmklippare.
– För mig var det extra viktigt att min pappa skildrades på rätt sätt. Så tyckte jag att det var i vår version. Ändå hävdade bolaget sin version. Jag hade inget alternativ, utan var tvungen att gå vidare. Jag kunde inte acceptera deras version av filmen.
SIMON KOPPLADE IN en advokat som hävdade att bolaget handlat konkludent. Det innebär att om en part agerat på ett passivt sätt och därmed accepterat förändringar, så har den i praktiken reviderat ett skrivet avtal.
Inför hotet att bli stämd sökte Simon förlikning på flera sätt. Han var beredd att köpa loss bolagets andel till ett mycket högt nominellt belopp, för att undvika en juridisk process.
– Strax efter premiären 2019, när jag satt i tv-soffor, och reste landet runt för att föreläsa om filmen så stämde bolaget mig på 1,8 miljoner inklusive moms. Med risk för att behöva betala båda parternas advokatkostnader så hotades jag av att kanske få betala närmare fyra miljoner kronor om jag förlorade målet, det var inte roligt. Dessutom skulle jag bli personligt ansvarig för dessa kostnader eftersom jag tecknat avtal genom min enskilda firma.
Simon kände en stor psykisk press, det var först efter ett tag som han kom på att han faktiskt var medlem i Teaterförbundet för scen och film och förmodligen också skulle kunna få hjälp därifrån. Madeleine Wagemyr, chefsförhandlare, kopplades in och samarbetade med den advokat som under en tid agerat ombud åt Simon gentemot filmutrustningsbolaget. Genom Teaterförbundet fick Simon rättshjälp till att driva ärendet i tingsrätten, vilket innebär att fackorganisationen står för delar av advokatkostnaderna under rättegången.
UNDER DEN TRE DAGAR långa rättegången försökte rätten förstå vad parterna menade med en färdig film. Med hjälp av en välkänd och erfaren producent kom rätten fram till att den frågan bara kan besvaras utifrån vem motparten är.
Är det när utrustning lämnas tillbaka, när den är färdigklippt eller när postproduktionen är klar?
Domstolen slog till slut fast att bolaget handlat konkludent, det vill säga att avtalet reviderats genom deras agerande. Simon vann rättegången den 11 mars i år, samtidigt som coronan slog till på allvar.
– Jag är så tacksam för att jag tog fighten. Jag kunde inte acceptera att en andelsägare skulle roffa åt sig en betydande summa pengar ur produktionen, när andra andelsägare i stort sett jobbat för symboliska summor.
Bolaget hotade med att driva ärendet i hovrätten. Men för att slippa fortsatt osäkerhet för projektet nådde parterna en överenskommelse om att bolagets andel i projektet köptes ut, mot att de slapp stå för delar av de omkostnader som Simon haft för rättegången. Sensmoralen av detta?
– Ta hjälp från första början. Be Teaterförbundet syna ditt kontrakt innan du skriver under det. Hade jag gjort det hade jag förmodligen kunnat undvika så vaga skrivelser som jag hade i mitt kontrakt, och som gjorde att jag hamnade i den här sitsen, avslutar Simon Settergren.
Text: Magdalena Boman
Toppbild: Ur Kungen av Atlantis. Långfilmen kommer att visas på SVT nästa sommar. Foto: Nils Cromé. Porträttbild: Ellinor Koda
Simons råd
• Passa dig noga för att producera något på en enskild firma. Du bär en enorm risk.
• Se till att vara medlem i Teaterförbundet. Därifrån kan du få juridisk rådgivning och rättshjälp om du hamnar i en ekonomisk tvist.