– Så länge jag minns har jag varit rädd för döden, men någonstans förstår jag att jag kommer att möta henne, säger animatören Lasse Persson, som genom Teaterförbundet för scen och film har fått stipendium från Öppet arkiv för att utveckla sin film om döden.
I SITT SMALA SEKELSKIFTSHUS i Malmö, med utsikt mot en blommande trädgård är Lasse Persson i full gång med sitt projekt. Stipendiet delades ut i februari, och mot slutet av april är i stort sett bildmanuset klart. Lasse Persson har ägnat coronakrisen till att utveckla sin historia om döden.
– Vissa saker har jag redan animerat, en slags livscykel i form av en blomma med ansikten och huvuden och kroppar, som dör och återföds, det är lite obehagligt, säger han förnöjt.
Samtidigt är det en farsartad historia med en av hans favoritfigurer, den Stora Damen, som funnits med i hans historier allt sedan 90-talet då han utbildade sig till animatör på Sheridan College i Oakville i Kanada.
– Hon är min hjältinna, och en värdig motståndare till döden, säger Lasse.
Lasse Persson har öga för de lite udda och utstötta personerna. På sitt eget filmbolag Swedish Ecstasy film har han i över 20 år skapat och producerat animerade kortfilmer för vuxna, som blivit prisbelönta på festivaler världen över. Lasse arbetar med klassisk animation – han handtecknar varje sekvens av rörelserna. De underfundiga berättelserna har humoristiskt skruvade figurer, det är karaktärer som inte beter sig som förväntat. Den senaste kortfilmen Att vara två, som ska visas på SVT i vår handlar om en kvinna som ska gifta sig, men som väljer att rymma iväg med sitt manliga alter ego istället för att genomföra bröllopet.
– Jag har själv ett kvinnligt alter ego, hon heter Lisa. Som Lisa har jag rest runt och visat mina kortfilmer och pratat om konvenans och trans under rubriken Gå över gränsen, berättar Lasse.
Lisas/Lasses filmer har varit med bland annat på en kvinnofestival i Ankara, en LGBT-festival i St Petersburg, på filmfestivaler i Mexiko och i Rio de Janeiro. Vid flera tillfällen har han talat om sitt filmskapande på Pride i Stockholm.
– Parallellt med min kortfilm jobbar jag med ett roligt projekt som gatukontoret i Malmö beställt, nu när FN:s barnkonvention har blivit svensk lag. Jag har ju ritat mycket ihop med barn på dagis och just nu levandegör jag en del av deras teckningar. Dessa animationer ska ingå i en längre film som barnen själva filmat. Barn som är mellan fyra och sex år har fått i uppdrag att filma sina egna miljöer. Det blir liksom ur ett kofångarperspektiv. Mina korta 40 sekunders animationer ska sedan sprängas in i deras filmer. Det finns en likhet idémässigt med Terry Gilliams animationer i Monty Pyton´s Flying Circus. Jag är ju ingen pedagog, så det här är ett experiment, men vansinnigt roligt.
ÅTER TILL KORTFILMEN om döden. Lasse har tidigare försökt närma sig en berättelse om döden som skelett, den gången blev han aldrig nöjd. Den blev bara lustig.
– Denna gång blandar jag in mig själv. Det där att inte existera, det är för mig riktigt läskigt, säger Lasse.
Filmen inleds med att animatören tecknar en port som han fyller med svarta linjer. Med hänvisning till att animera betyder levandegöra, lägger sedan animatören ett nytt papper på animationsdisken. Stora Damen ritas upp. Hon är på ett danshak och träffar där en späd kvinna med vingar. Som snart visar sig vara en ledsagarinna till dödsriket.
Inspiration till denna gestalt är hämtad från en karaktär i etruskisk mytologi kallad Vanth. Vanth dansar och förför Stora Damen. Hon vill så snart det bara går slinka iväg med sin nyfunna väninna genom en svart port. Men den Stora Damen vill hellre dricka öl, trotsa tiden och bli berusad än att ledsagas genom porten. Till slut klarar hon sig, men inte animatören som blir inlockad i filmen av den förföriska Vanth.
– Jag har ju försökt att gömma mig bakom mina tecknade figurer. Men sorry. Till slut kommer det inte att gå. Det är något av en tröst för mig att stiga in i dödsriket tillsammans med Vanth. Hon vill mig väl! Samtidigt är det läskigt. Ska man verkligen behöva vara med om detta?!
Text: Magdalena Boman
Foto: Nille Leander
Nr 3-20
Namn: Lasse Persson.
Bor: Norra Sofielund i Malmö.
Bakgrund: Jobbade som animatör och regissör på Penfilm i många år. Medverkat i produktioner som Resan till Melonia (1989), Lennart Hellsings ABC-filmer (80-90-tal), Lilla Spöket Laban (2005-2010), Lilla Anna och Långa farbrorn (2011-12). Emil och Ida i Lönneberga (2013).
Egna filmer i urval: Honey Bunny (1992), Hand i hand (1996), Bikini (2004), Showing it all (2016), Giraffens cykel (2019), Att vara två (2020).