I TIDER AV KRIS och konflikt behöver vi den konstnärliga gestaltningen som allra mest. För att bryta tänkandet. För att komplicera, reflektera och fördjupa. För att underhålla. För att skapa mening. Toni Morrison skrev om en annan kris: ”Det här är precis den tid då konstnärer går till jobbet. Det finns ingen tid för förtvivlan, inget utrymme för självömkan, inget behov av tystnad, inget rum för rädsla. Vi pratar, vi skriver, vi gör språk. Det är så civilisationer läker.”
Kulturens roll för demokratin och det öppna samhället kan inte överskattas, därför är det så viktigt att det kommer kraftfulla åtgärder för att inte infrastrukturen ska skadas för lång tid framöver.
De generella krispaket som beslutats har haft låg träffsäkerhet för kultur och media, men vi har tillsammans med andra kultur- organisationer arbetat hårt för att de ska justeras även för våra förutsättningar. Det har tillkommit lättnader för egenföretagare, det har blivit enklare att komma in i a-kassan och hyreslättnader omfattar nu även kulturverksamheter. En prioriterad fråga framåt är att de med enskild firma också ska kunna överleva genom att ha kvar viss verksamhet kombinerat med a-kassa.
Regeringen reagerade snabbt med ett krispaket på 500 miljoner till kulturen för att kompensera för inkomstbortfall efter de mötesbegränsningar som infördes. Men det tar tid för pengarna att komma ut, och de kan bara sökas av dem som hunnit ingå avtal. Eftersom arbetsmarknaden stannade helt kommer det att behövas kontantstöd till småföretagare, privatteatrar och filmbolag för att de inte ska försvinna, samtidigt som institutioner och länsteatrar behöver en egen hantering.
För film och dramaserier är det hög tid att införa det produktionsincitament för inspelningar i Sverige som det råder så stor enighet om. Då skulle de produktioner som i vanliga fall görs i utlandet istället kunna spelas in här hemma, det skulle sätta fart på finansieringen och det skulle skapa arbetstillfällen. Det vore att investera oss ur krisen och samtidigt skapa förutsättningar för en expansiv bransch att fortsätta växa.
Statens krispaket måste också samspela med det som sker i regioner och kommuner. Här ser det olika ut i landet. Region Halland hjälper genom ett ”Expresstöd” till kuturskapare som kan sökas löpande, medan Borås stjälper genom att stänga sin teater året ut. Det är särskilt illavarslande eftersom teatern länge saknat ett tydligt ansvarstagande från sin ägare. Stockholm har hittills svarat på krisen genom att omfördela projektbidrag till ett ”krispaket” riktat mot större aktörer inom det fria kulturlivet. Det är viktigt att rädda lokaler och arbetsgivare, men att inte också ta ansvar för frilansande kulturskapare och fortsatt skapande är huvudlöst. Många av scenerna är beroende av gästspel – gästspel som nu inte kan bli av. Kommunerna har fått ett särskilt stöd om 15 miljarder, varav 1,5 miljarder gick till Stockholm. De pengarna måste också vara tillgängliga för det lokala kulturlivet. Allt annat är oacceptabelt.
I effekterna av coronaviruset ser vi tydligt hur ojämlikheterna i samhället och på arbetsmarknaden kommer upp till ytan. Hur olika vårt skydd är, hur olika våra löner är och hur olika våra valmöjligheter är.
En ljusglimt är att allt fler väljer att organisera sig för att skapa förändring och bättre villkor. Varmt välkomna alla nya medlemmar i Teaterförbundet för scen och film! Allt fler visar också sin solidaritet genom bidrag till nödhjälpsfonden – stort tack för era bidrag. Tillsammans gör vi skillnad.
SIMON NORRTHON
ORDFÖRANDE
Nr 3-20