Corona visar kulturbranschens sårbarhet

I SKRIVANDE STUND står vi inför den största nedsläckningen av civilsamhället i modern tid. Det är förstås oerhört allvarligt för alla branscher, men den redan utsatta kultursektorn drabbas särskilt hårt.

Att teatrar, scenkonsthus, biografer och dansscener släcker ner samtidigt visar på hur sårbar kultursektorn är – vi arbetar med små eller obefintliga marginaler och de flesta verkar i otrygga anställningar eller som fakturerande uppdragstagare. Det här är en kris som får stora effekter under en begränsad tid, men den är så pass dramatisk att det krävs insatser för att infrastrukturen ska finnas kvar när situationen förbättras. Det handlar om att rädda livskraftiga företag i film- och mediabranschen och att säkerställa krisstöd till det fria scenkonstlivet och dess institutioner.

Samtidigt måste myndigheter agera snabbt för att enskilda konstnärer och medarbetare inom kultursektorn får ekonomisk kompensation för inkomstbortfallet. Förbundet har nära kontakt med ansvariga myndigheter och departement för att lindra konsekvenserna för våra medlemmar. Vi samverkar också tätt med övriga kulturorganisationer och fackförbund för kunskapsutbyte och samordning.

ANSVARIGA POLITIKER HAR varit snabba att ta in kulturskaparnas erfarenheter av hur smittbekämpningen slår mot kultursektorn, men det framgår med all önskvärd tydlighet att vårt immunförsvar är kraftigt försvagat. Det måste till kraftfulla och riktade insatser på både kort och längre sikt. Det återstår ännu att se vilka åtgärder som kommer, men hittills ser vi att de paket som lagts fram träffar brett mot ett arbetsliv där tillsvidareanställningar är normen. Det träffar inte oss.

Vi i kulturbranschen har svagast skydd på arbetsmarknaden och oftast korta arbetsgemenskaper. Därför behöver vi branschspecifika lösningar som skyddar när vi faller mellan stolarna. Det är tydligt vad det betyder att vara medlem i en a-kassa, att vara medlem i ett fackförbund och att vara skyddad av ett kollektivavtal. Men det är också tydligt att de kulturarbetare som inte har något annat val än att ha ett eget företag måste få bättre tillgång till trygghetssystemen.

Vi måste även vara beredda på att det kan ta ett tag innan publiken kommer tillbaka till salongerna. Förbundet har valt att under en period lätta på villkoren för arbetsgivare att streama scenkonstföreställningar digitalt för att vi ska kunna behålla kontakten med publiken och där det är möjligt kunna framföra våra föreställningar.

DET ÄR VIKTIGT ATT vi gör vad vi kan för att det öppna samtalet, konst och kultur fortsätter vara en del av offentligheten även om vi inte kan samla publikgrupper. Vi är beredda på att vi tillsammans med arbetsgivarna kan behöva ta fram ytterligare lösningar för att rädda jobb och se till att hjulen fortsätter snurra.

Jag önskar att jag kunde ingjuta hopp och mod – för jag tror att det behövs – men det är ett väldigt allvarligt läge för många av våra medlemmar. Jag uppmanar alla att göra vad man kan för att ta hand om varandra och stötta dem som har det tuffast. Håll kontakten med varandra utan att utsätta er själva eller andra för risk och tveka inte att ta kontakt med förbundet för rådgivning och stöd. Med solidaritet och omtanke om din nästa kommer vi klara det här. Er konst och ert skapande på alla sidor av scenen och kameran är en ovärderlig del av vårt öppna samhälle. Jag längtar efter att vi alla får arbeta mot en publik igen. Och publiken längtar efter er.

SIMON NORRTHON
Ordförande

Nr 2-20