Dansarna på Parisoperan genomför en historisk strejk för att försvara sina pensionsvillkor.
– Det handlar inte om oss, utan om Operans framtid, säger dansaren Alexandre Carniato.
DANSARNA PÅ PARISOPERAN tillhör de mest nitiska opponenterna mot den franska pensionsreformen. Ett 70-tal föreställningar har ställts in sedan i början av december.
– Under mina drygt 20 år här har jag aldrig upplevt en konflikt som kommer i närheten av det här, säger Alexandre Carniato, dansare och ombud för facket CGT:s federation för scen och film.
Regeringen vill ta bort Operapersonalens specifika pensionsvillkor, som infördes redan på Ludvig den fjortondes tid, alltså för 350 år sedan. Idag kan dansarna sluta när de fyller 42 år, sångare och tekniker vid 57, och musikerna när de är 60. Regeringen vill att de ska uppgå i det allmänna pensionssystemet.
Protesterna har hittills gjort att regeringen har backat på en punkt. Det är bara dansare som börjar jobba på Operan från och med 2022 som omfattas av det nya systemet. Regeringen har också lovat att de ska få mer hjälp för omskolning.
Men det räcker inte. Alexandre Carniato hävdar att reformen skulle innebära dödsstöten för Parisoperan.
– Det handlar om excellensens överlevnad. Pensionsvillkoren är en av förutsättningarna för att teatern kan behålla sina dansare, och hålla hög kvalitet, säger han.
Andra dansare och artister i Frankrike har inte samma villkor. De ska jobba lika länge som andra löntagare, och inte gå i pension innan de fyller 62.
Alexandre Carniato tycker att det är fel att jämföra.
– Vi står på scenen 180 dagar om året. Andra dansare deltar i ett femtiotal föreställningar. Oavsett vilket, är det inte våra villkor som ska försämras. Det är de andra som behöver få det bättre, säger han.
Själv började han på Operans dansskola när han var nio år. Till sommaren fyller han 42 och ska alltså sluta sin tjänst.
– Men det betyder inte att jag slutar arbeta.
Idag har han en månadslön på drygt 26 000 kronor. Inkomsterna sjunker till cirka 11 300 kronor när han tar ut sin pension. För att kunna fortsätta att försörja sig och sina barn ska han börja arbeta på den kommunala musikskolan, och hamnar längst ner i ett nytt lönesystem.
– Lönen och pensionen kommer att tillåta mig att fortsätta leva ungefär som idag, säger den franska dansaren.
Enligt Operans ledning har konflikten hittills kostat omkring 160 miljoner kronor. Operadirektören Stéphane Lissner har uttryckt sin förståelse för personalens oro för framtiden, men säger också att strejken kommer att få allvarliga ekonomiska konsekvenser för institutionen.
Text: Anna Trenning-Himmelsbach, frilansjournalist Frankrike
Foto: Privat: Alexandre Carniato
IDAG: De flesta dansare, skådespelare och andra artister i Frankrike omfattas av det allmänna pensionssystemet.
• 62 år är den lägsta pensionsåldern för dem som är födda efter 1955. (60 år för dem som är äldre.) 41,5 till 43 år är antalet år som en person ska ha arbetat för att få full pension (beroende på födelsedatum).
• Vissa yrkesgrupper, framförallt inom den offentliga sektorn, kan gå i pension tidigare. De anställda på Parisoperan och på nationalteatern Comédie-Française har också specifika pensionsvillkor.
REFORMEN: 42 olika pensionskassor slås ihop till en enda kassa, gemensam för alla invånare, och med gemensamma regler, oavsett yrke och anställningsförhållanden.
• Yrkesgrupper med särskilt hårda arbetsförhållanden (till exempel poliser och militärer) kan fortsätta att ta ut pension tidigare än andra.
• 62 år förblir den generella lägsta pensionsåldern. Det nya systemet bygger liksom det nuvarande på ”solidaritet”, det vill säga att det är den arbetande delen av befolkningen som finansierar pensionerna. Men beräkningsgrunderna förändras. Det nya systemet bygger på ett antal inarbetade poäng.
FACKEN: Frankrike har flera fackliga centralorganisationer med olika ideologisk inriktning.
• CGT, som är näst störst, vill behålla och förbättra det gamla systemet.
• CFDT, som är störst, är däremot för ett gemensamt system, men vill förbättra villkoren för personer med slitsamma jobb.