Anna Potter

Syntolkning är ett sätt att bearbeta manus

kategori/ Film, Intervjuer | 0

Scriptan Anna Potter syntolkar film. Hon skriver manus och ger röst åt det som syns på bilden.
– Jag ser det som att jag bearbetar manus på olika sätt. Det är ett spännande komplement till jobbet som scripta, säger hon.

 

NÄR SCEN & FILM KONTAKTAR Anna är hon i Kiruna, som filmscripta i den nya säsongen av Rebecka Martinsson. Det är intensiva dagar och en del nattfilmning. Inspelningen pågår till mitten av april.
Anna Potter är filmscriptan, som gick vidare till en manusutbildning vid Institutet för högre tv-utbildning, IHTV, i Göteborg. Hon har skrivit prisbelönt novellfilm och utarbetat storylines för långfilm. Efter tre års anställning på SVT utlyste Kulturakademin Trappan i Göteborg, en kurs i syntolkning – Anna blev nyfiken.
– Jag insåg att det här handlar ju också om att skriva manus. Då trodde jag att synskadade personer antingen ser dåligt eller inte alls. Men det är långt mer komplext fick jag lära mig. Vissa ser prickar, leopardmönster och andra ser i hål. Det finns en massa varianter på synskador, det var oerhört intressant.

Hon gjorde ett prov och godkändes till kvalificerad syntolk.
– Mitt första jobb var att syntolka föreställningen Katitzi på Folkteatern i Göteborg. Inom teatern är det vanliga att göra jobbet live. Men eftersom jag är yrkesverksam inom film, och produktioner jag jobbade med behövde syntolkas, som exempelvis Cockpit, så föll det sig naturligt att fortsätta verka mer inom fältet film och tv, säger Anna. Hon har syntolkat film och tv, både för barn och för vuxna.
– Det finns olika skolor om hur jobbet ska göras. Några anser att syntolkningen ska vara så neutral som möjligt. Jag tillhör inte den skolan utan anpassar mig till filmen. I exempelvis Anna Odells film Återträffen hade jag en mer lugn och poetisk ton för att förmedla den känsla som finns i filmen. När jag syntolkade långfilmsdeckaren av Liza Marklund, Nobels testamente, där det finns spänning, anammade jag en annan ton, för att göra rättvisa åt dramaturgin i filmen. Det blir en form av skådespeleri! För mig är syntolkningen en konstart i sig, och ljudläggaren är inte bara en tekniker som lägger in en replik på en given tidskod, utan en medskapare.

DET KRÄVS EN DEL förberedelse innan själva tolkningen spelas in i en ljudstudio. Tre gånger går Anna igenom materialet före inspelningen.
Första ”titten” innebär bara att ta till sig filmen. Ibland krävs viss research för att kunna beskriva det som finns i bild. Får hon tillgång till originalmanuset så läser hon det.
Andra gången hon ser filmen antecknar hon och skriver ett grovmanus. Tredje gången kontrollerar Anna att hon hinner säga det som ska berättas om bilden, utan att det krockar med filmens dialog och andra berättande ljud, exempelvis att en dörr slår igen, eller att ett klick hörs.
– Texten bör vara korrigerad och klar när jag går in i studion och läser in min tolkning. Ibland förklarar jag också saker som inte är så tydliga i filmen. Om jag läst manus och märker att något inte är helt uttalat i bild. Då kan jag förklara känslan som inte syns i rutan och förstärka det via min text.

Anna har även syntolkat Melodifestivalen två gånger live, i SVT:s direktsändning för webben från Göteborg.
– Det var nervöst, och något annat än att livetolka en film. Det är ungefär som att referera sport, säger man något fel går det inte att backa bandet. Jag råkade kalla Dr Alban för Laban. Pinsamt, men det var bara att köra vidare. Jag fick ändå en hel del positiv respons för min tolkning via Facebook.

EMELLANÅT GÅR DET ATT läsa sura kommentarer på SVT:s Facebooksida om att en berättarröst på filmen eller i programmet förstörde allt. Det är innan de blir upplysta om att de förmodligen klickat på den syntolkade versionen av ett program.
– Själv tycker jag det är jättebra att lyssna till syntolkningar. Särskilt om jag håller på med något annat samtidigt. Det är jättepraktiskt, säger scriptan som då slipper ägna ännu mera tid framför en monitor än hon redan gör varje dag på jobbet.
– Det är en superbra kombination att jobba som filmscripta och med manus. Jag är en manus- och dramaturginörd. Älskar att fundera över och testa hur man berättar en historia. Faktum är att min producent, min regissör och jag har fått utvecklingspengar för ett nytt långfilmsmanus nu, vilket är väldigt hedrande, säger Anna Potter.

Text: Magdalena Boman

Foto: Simon Gammel

Nr 2-19

Anna Potter
Yrke: Filmscripta, dramaturg och manusförfattare.
Bor: Göteborg och Stockholm.
Syntolkade filmer och tv-program (i urval): En gång i Phuket, Avalon, EGO, Micke och Veronica, Det mest förbjudna, Bokstavslandet, Idrottens himmel och helvete.
Senast sedda film: Marvel (på Folkets hus i Kiruna) tv-serien Hidden.