Jonas C Wahlström

”Jag gillar ordet normkreativt”

kategori/ Reportage, Scen | 0

Skådespelaren Jonas C Wahlström stortrivs på regionteatern Blekinge Kronoberg.
– Här har alla bitar fallit på plats.
Jämlikhetsfrågor har alltid engagerat Jonas. Nu är han en av två ordförande för Teaterförbundets normkreativa arbetsgrupp. Regionteatern i Växjö är också en arbetsplats där demokrati- och rättighetsfrågor står högt upp på agendan.

 

DET ÄR TORSDAG och Jonas C Wahlström har just avslutat dagens repetition vid Regionteatern i Växjö. Teaterns lokaler är fulla av liv och rörelse, liksom den övriga delen av byggnaden som rymmer en grundskola. I teaterns ateljé finns en stillsam vrå där Jonas intar dagens mikrovärmda lunch och samtidigt berättar om allt som är på gång på teatern och för honom själv.
– Just nu har vi börjat med att gå igenom manuset till pjäsen Ljusets Rike 2039. Det är en nyskriven dystopi av Lucas Svensson som främst riktar sig till ungdomar i högstadiet och på gymnasiet. Handlingen utspelar sig 20 år framåt i tiden där min karaktär Ferdinand och mina två medspelare lever i en värld som föraktar svaghet och hyllar fysisk styrka och glorifierar våld, berättar Jonas.

Pjäsen regisseras av Helena Sandström Cruz som förra säsongen regisserade klassrumsföreställningen Hetero, vilken också spelades för ungdomar och fick stort gensvar. I uppsättningen som nu ska ut på turné finns det flera paralleller till aktuella frågor, som att fördomar och förakt riktas mot personer som inte passar in eller som inte har samma möjligheter som andra.
– Empati, mänsklighet och att kunna acceptera alla människor är bärande delar i pjäsen. Det är frågor som jag länge känt stark för, säger Jonas

VÄGEN TILL REGIONTEATERN i Växjö startade med en audition för skådespelare hösten 2017, något som inte är alltför vanligt i teatersammanhang. Men det ledde till att Jonas och två andra skådespelare fick kontrakt för två års anställning.
– Nu har jag jobbat här i drygt ett halvår och har från starten känt att det finns en balans som jag tycker om. Tidigare har jag jobbat med fria teatergrupper och på större institutioner. Båda har sina för- och nackdelar. Men här är det som att alla bitarna faller på plats när det gäller gemenskap, resurser och att alla får lika stort utrymme, säger Jonas.

SEDAN ETT PAR ÅR TILLBAKA har Regionteatern utökat uppsättningarna på de egna scenerna och sin dansverksamhet. Målet är att nå en bredare publik med olika bakgrund, och särskilt barn och unga som ska kunna ta del av scenkonst och själva uttrycka sig konstnärligt.
En del i den nya inriktningen är Sveriges första fasta medborgarscen, en sorts dokumentärscen där alla som bor i regionen kan medverka i rollen som sig själva på olika sätt. Hittills har flera evenemang genomförts på scenen, bland annat föreställningen Lust som bygger på intervjuer om kvinnors lust och sexliv, men även uppsättningen Att Se där tre synskadade personer berättar sina personliga historier. Idén kommer från scenkonstchefen Therese Willstedt och hennes tidigare arbetsplatser i Danmark, Tyskland och Norge.
– Det är alltid intressant när olika roller blandas och bryts upp. Arbetet här på teatern har inneburit att jag också har kunnat vidga mina egna uttryck. Jag har alltid tyckt om helheten av att skapa, sjunga, skriva och dansa. Nu har jag regisserat en barnföreställning som bygger på boken Prinsessan Kristalla av Anette Skåhlberg, berättar Jonas.

Gardellpjäs
Jonas gör en lunchföreställning med poesi och texter av Jonas Gardell.

HAN HAR OCKSÅ satt upp en föreställning med poesi och texter av Jonas Gardell. Det är texter som inte bara är roliga och sorgliga, de är också angelägna och berättar något om oss själva som människor.
– Ända sedan jag gick i skolan har rättvisefrågor, olika förutsättningar och demokrati varit viktiga frågor för mig. Jag har bland annat engagerat mig i Stockholm Pride och är ledamot i Teaterförbundets yrkesavdelning för skådespelare. När Teaterförbundets normkreativa arbetsgrupp rekryterade medlemmar 2016 var det helt rätt i tiden och jag gick med direkt, säger Jonas.

SYFTET MED DEN normkreativa arbetsgruppen är att främja mångfald och jämställdhet inom scen och film, och att sätta fokus på eventuell diskriminering exempelvis på grund av kön, könsidentitet, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning, funktionshinder eller ålder.
– Jag gillar ordet normkreativ. Det visar tydligt att vi inte har något mandat att bestämma saker eller ge svar. Istället väcker vi nya tankar och frågor för att vrida och vända på perspektiv så att nya uttryck får möjlighet att synas och bli accepterade, säger Jonas.

Just nu håller arbetsgruppen på att med att förbereda ett panelsamtal om utseendefixering. Titeln är Kom tillbaka när du har gått ner 15 kilo! och kommer att föra samman flera yrkesgrupper inom scen och film för diskussion. Själva samtalet kommer att hållas vid Scenkonstbiennalen i Sundsvall/Härnösand i maj.
– Utseendefixering är ett väldigt angeläget ämne att prata om eftersom det är så dominant i branschen och en så laddad fråga. De flesta av oss vet ju att i barnteater kan vem som helst spela till exempel en giraff. Men när vi går över till teater för vuxna, då sker en förändring. Det blir istället mer noga med att olika gestalter inte bryter för mycket mot mallar som ofta är väldigt snäva, säger Jonas.

Han har själv mött motstånd när han ifrågasatt stereotyper och förlegade synsätt. Både bland kollegor, regissörer, pedagoger och producenter. Ibland är motståndet svårt att uppfatta, det kommer fram på sätt som inte är lätta att bemöta.
– Ett typiskt exempel är att inte uppfylla en form av allmängiltig mansroll. Man får en känsla av att inte bli tagen på allvar. Det man bidrar med kan betraktas som ”fjolligt”. Men ifrågasättanden av könsuttryck är alltid aktuella och bidrar till förändring, vad som är ok för tjejer och vad som är ok för killar, säger Jonas.

ATT FRÅN BÖRJAN ha upplevt teatervärlden som full av lek och fantasi har han haft tvivel om det går att passa in i en bransch där hierarkier, särbehandling eller trakasserier ibland tar överhanden. Att mötas av ointresse, tystnad eller ifrågasättanden kan ge en känsla av utanförskap. Men för Jonas har tvivlen mynnat ut i en än starkare vilja att skapa förändring.
– Jag är absolut ingen expert, men för den som blir exkluderad på en arbetsplats finns det två vägar att gå. Antingen att säga ifrån och söka stöd för att inte stå ensam. Eller så måste man gå vidare och hitta nya sammanhang och personer som accepterar den man är som person och som lyssnar på det man har att säga, säger Jonas.

Metoo-rörelsen har rört om ordentligt i maktstrukturer och tystnadskulturer. Nu finns farhågor om att förändringarna sakta tynar bort och att den tidigare ordningen återinfaller. Liksom arbetet mot trakasserier och maktstrukturer är ifrågasättandet av normer och förutfattade meningar en pågående process utan egentlig slutpunkt.
– Det normkreativa arbetet kommer att utvecklas och hela tiden fortsätta mot nya mål. Arbetsgruppen har redan blivit bredare med medlemmar från fler delar av branschen vilket gör att vi kan vidga vyerna ytterligare och ge ännu mer positiv kraft för förändring, säger Jonas.

Lunchen är slut och det är dags att gå hem för en promenad med Cavalier King Charles-spanieln Max. Den närmaste tiden blir full av repetitioner av pjäsen Ljusets Rike 2039 varvad med framföranden av Jonas Gardells texter. Samt inte minst att fortsätta arbetet för att vidga perspektiven på mångfald och jämlikhet.

Text: Peter Rehnfeldt

Foto: Anders Bergön

Nr 2/19

Lunchen är slut och Jonas är tillbaka i repetitionssalen för att jobba med Ljusets Rike 2039.