Från Skåne via Berlin till Tornedalen. Den experimentella teatergruppen Institutet, har flyttat till Vitsaniemi för att etablera en ny scen för samtida scenkonst. Och skapa en art in residence-verksamhet i Norrbotten.
EFTER FLERA ÅRS NÄRA SAMARBETE tar nu Markus Öhrn över rollen som konstnärlig ledare för Institutet, efter Anders Carlsson som idag är professor i skådespelarkonst på Teaterhögskolan i Helsingfors. Den 16 februari höll Institutet sin säsongspresentation.
– Jag flyttade hit i december. Efter sex, sju år i Berlin har jag återvänt till mina gamla hemtrakter för att skapa en slags öppen verkstad också för andra fria grupper, berättar Markus Öhrn.
Han vill ta arvet från Institutet vidare med in i en ny sfär. Institutet ska inte bara fungera som en scen för samtida scenkonst i syfte att repetera och presentera färdiga verk. Tanken är att etablera en art in residence-verksamhet, där fria grupper i Sverige ska kunna möta andra fria grupper från Europa.
– Jag har ju ett brett kontaktnät från mina år i Berlin. Det här är något som svenska, franska och tyska grupper efterfrågat länge, säger Markus Öhrn.
I samband med flytten fick Institutet 1,5 miljoner kronor i strukturbidrag från Kulturbryggan. Pengarna ska gå till att skapa ett center för scenkonstproduktion – med fokus på flexibla verkstäder och replokaler med plats för konstnärlig utveckling och experiment.
– Det händer ju inte så mycket här, vilket är bra. I Vitsaniemi finns alla möjligheter att bara nöta in sitt projekt. Själva idén är att fria teatergrupper ska kunna söka sig hit under en månad när de sökt projektbidrag och här få gratis repetitionslokaler, kanske till och med uppehället täckt och få möjlighet att jobba helt fritt. Det behöver inte resultera i ett färdigt projekt, däremot ska de som kommer hit presentera vad de gjort inför en inbjuden lokal publik, säger Markus.
FÖRST UT I DETTA internationella samarbete är kortfilmsregissören Johanna Rytel som under en månad ska arbeta på plats parallellt med en känd dockteatergrupp, Florian Loycke. Ytterligare tre konstnärskonstellationer är sedan inplanerade.
– Vi har precis satt ihop en referensgrupp som ska skapa förutsättningar för att så billigt som möjligt bygga upp två repetitionslokaler och det nödvändigaste i teknikutrustning, fortsätter Markus Öhrn.
Markus Öhrn jobbar också nu med att ta fram ett nytt verk 3 episodes of life för Wiener festwochen i maj.
– Det är en uppföljning på en föreställning jag gjorde där förra året på temat våld i hemmet. Det var en fem timmar lång föreställning med två personer på scen iförda masker av gjorda av Makode Linde som uppträdde tillsammans med en klassisk pianist. Det var en föreställning utan tal och var som en slags meditation över våld i hemmet. Materialet byggde på uppgifter från rättegångar i Wien. Föreställningen ifrågasätter publikens förväntningar på vad som händer på scen. Det är nog ett av de viktigaste verken jag gjort, säger Markus Öhrn.
I kölvattnet av metoo spinner Markus Öhrn vidare på temat genom att belysa manlig dysfunktionalitet och tänker sätta fokus på sin egen bransch.
– Upprinnelsen är det upprop som skedde runt koreografen Jan Fabre. Vi ska göra en slags episodteater i stumfilmsformat, som vi ska spela in på förhand. Samtidigt ska verket pågå ute i salen. Det innehåller tre delar, en castingsituation, ett privat möte mellan en artist och demonregissören, slutligen en slags rättegång i form av en grekisk tragedi, där juryn körar sina frågor.
Urpremiären sker i Wien den 12 maj. Svensk premiär får verket den 13 december i Vitsaniemi.
Text: Magdalena Boman
Foton: Markus Öhrn
BILD (högst upp) Bild från förra årets föreställning i Wien, om våld i hemmet, Häusliche Gewalt Wien, med masker av Makode Linde.
Nr 1-19