bild stuntseminarium

Brist på kompetens och pengar ökar risk för skador

kategori/ Film, Förbundet | 0

Arbetsmiljö och säkerhet var i fokus på Göteborgs filmfestival under ett seminarium kring stuntutövarnas arbetsmiljö och villkor. Scen & film var på plats.

FÖRRA ÅRET INTRÄFFADE en olycka under inspelningen av Hamilton. En skådespelare fick allvarliga brännskador när han slängde iväg en molotovcoctail. Händelsen har skakat om branschen och samtidigt väckt frågan om vem som axlar ansvaret för en olycka när stunt och special effects är involverade i produktioner.

Vad beror det på att det går fel, när funkar det och när funkar det inte? Är det stress, brist på pengar eller kompetens? undrade Simon Norrthon, moderator och ordförande i Teaterförbundet för scen och film.

Stuntkoordinatorn Martin Zetterlund påpekade att många vill bli kontaktade så tidigt som möjligt inför en produktion, för att ha så få lösa trådar som möjligt. Men eftersom mycket kring inspelningen är rörligt och förutsättningar ofta ändras längs vägen så måste stunten anpassas och säkras på nytt.
– Problemet är att vi inte kan planera i tid. Det har blivit standard att regissörer inte vill låsa inspelningsplatserna förrän sent. När regi och foto, på plats, säger: Kan vi inte göra så här för att få en snyggare bild? Då står vi inför riktigt stora problem, sa producenten Joakim Hansson.

Mike Lundin, inspelningsledare och FAD, som bryter ner manus och ska ha koll på alla detaljer, påpekade att producenterna som har ett stort ansvar, ibland det yttersta, inte alltid är på plats.
– Vi har skyddsombud som ska hålla ett extra öga på allt, men faktum är att vem som helst kan uttrycka oro och berätta det för mig eller för skyddsombudet, sa Mike, eftersom det som sker på set kan påverka andra avdelningar. Det kan alltid finnas riskmoment man glömt.

I Sverige har vi länge följt praxis, och lagt ett extremt stort ansvar på stuntkoordinatorer och utövare, fast de inte är ansvariga, nyanserade Joakim Hansson.
– Många svenska producenter känner inte till arbetsmiljölagen. Vi måste lära oss att ta det juridiska ansvaret. Men det gör vi inte. Vi skriver inga papper kring uppgiftsfördelning, vi följer bara praxis, sa Joakim.

Så det sker ingen delegation av arbetsmiljöarbetet nedåt?
– Nej inte i juridisk mening. Vi ger andra ett ansvar som de inte kan ta. Vi har extremt dålig delegation i det vi kallar för säkerhetsarbete och systematiskt arbetsmiljöarbete. Många linjeproducenter har inte ens gått kurs i säkerhet, fortsatte Joakim.

I stort sett alla a-funktioner måste utbildas och certifieras, menade han.
– Om en olycka sker, och vissa går på faktura medan andra är löntagare på set, så skapar det osäkerhet runt ansvarsfördelningen. Blir det tvist är det två bolag som slåss. Vi har inte utrett vad som gäller än, sa Joakim Hansson.
David Peter, som ansvarar för special effects, SFX, påpekade att olyckan under Hamilton bidragit till att hans bolag har ändrat lite i sina rutiner.

ETT AV DE STORA problemen är att inspelningstiden har blivit allt tajtare. Samtidigt läggs komplicerade SFX-scener ofta sist på inspelningsdagen. Och när tidsramarna ändras, måste SFX och stunt förenklas för att vara säkert.
– Bolagen har blivit bättre på att riskbedöma inspelningsplatserna, men vi märker att det finns brister i riskbedömningarna runt scenerier. Det finns tillfällen när stuntriskbedömningar inte dokumenteras, det är oroväckande, sa Eleonor Fahlén från Teaterförbundet för scen och film.

Skyddsombudet har rätt att stoppa en inspelning. Men det krävs också en tydlig dialog från arbetsgivaren, så att ombuden känner att de har produktionen bakom sig.
– Det jag är mest nervös för, är små förändringar. När tiden blir knappare får jag inte tid att repetera med tekniker och ljussättare på plats. Även om jag koreograferat. Min fot kan riskera att komma in i en lampa och jag måste justera fallet, eller så kan de sätta mikrofonen på ett annat sätt. Även jag har ett ansvar att säga stopp när justeringarna blir alldeles för många, säger Alexander Lindman.

Martin Zetterlund påpekade att det bör finnas en koordinator mellan stunten och produktionen. På själva inspelningsdagen sitter ju stunten i mask och kostym och blir utslängd i sista minuten.
– Då måste någon annan vara på plats och se hur förutsättningarna ändrats, sa Martin Zetterlund.

Misslyckanden beror ofta på bristande kompetens, och för lite pengar. Det går ut över arbetsmiljön, sammanfattade Simon Norrthon. Men certifiering och kompetensutveckling kan göra att kompetenta personer stannar i branschen.
– Producenter måste också veta att de har ett samordningsansvar när det finns flera företag på plats. Det är en del av lagen. Finns det mer än två olika bolag på plats, så måste man samordna vem som gör vad. Görs detta får vi ett tydligt arbetsmiljöansvar, sa Joakim Hansson efter seminariet.

Text och foto: Magdalena Boman

Foto ovan: Nilla Hansson, stunt, Joakim Hansson, producent, och Alexander Lindman, stuntskådespelare, i samtal under Göteborg filmfestival.

Artikeln publiceras i scen&film nr 1-19

I panelen satt Anna Ågren, kostymdesigner, Eleonor Fahlén, regionalt skyddsombud Teaterförbundet, Jim Lindmark, platschef, Mike Lundin, inspelningsledare FAD, Martin Zetterlund, stuntkoordinator, David Peter, SFX, Nilla Hansson, stunt, Joakim Hansson, producent, och Alexander Lindman, stuntskådespelare.