Folkteatern Göteborg har fått ny fackstyrelse. Veronica Berg och Andrea Edwards tror på samverkan där ”både facket och ledningen kan vara lyckliga samtidigt”.
DEN NYA FACKSTYRELSEN vid Folkteatern Göteborg - Folkteatern avd. 6 - består av ”fyra totalt olika individer som kompletterar varandra väl”. Två av dem är inspicient Veronica Berg och Andrea Edwards, frilansande skådespelare (aktuell som Grace i Dogville) som möter upp när Scen & film kommer på besök.
Veronica har suttit i styrelsen sedan 2013, Andrea valdes in vid höstens extrainsatta årsmöte, tillsammans med scenmästare Moa Viltok och inspicient Niklas Dahlström.
– Moa är aldrig rädd för att säga vad hon tycker. Och Niklas är som en trygg klippa, säger Andrea om de två kollegorna som inte finns på plats.
Veronica är den i styrelsen med störst facklig erfarenhet. Hon har bra koll och sitter kvar till nästa årsmöte för att skapa en smidig övergång. Andrea är helt ny i fackliga sammanhang.
– Jag är väldigt lösningsorienterad, någon som säger: ”Varför kan man inte göra så här istället?” Men det känns faktiskt som att vi alla fyra är det, resonerar hon.
– Det är nog bra om man också vågar vara lite naiv och förutsätta att även personerna på andra sidan bordet faktiskt vill hitta en lösning som gagnar alla, förtydligar Andrea.
Just nu finns åtskilligt att göra. Den nya styrelsen har precis avslutat avtalsförhandlingar kring komp- och övertidsersättning, vilket gick smärtfritt, påpekar de. Runt hörnet väntar en stor ombyggnad av stadsmiljön kring Järntorget, vilket kommer att påverka Folkets hus, där Folkteatern är inrymd. Än finns det inga konkreta beslut att ta ställning till, men de samtal som förs tycker både Veronica och Andrea fungerar bra.
De senaste åren har Andrea Edwards och Veronica Bergss personalomsättning, vilket alltid är tungt, konstaterar Veronica.
– När det nu lagt sig så kan man blicka framåt.
MOA VILTOK ÄR STYRELSENS sekreterare och sammankallande. Ordförandeskapet är delat mellan ledamöterna och arbetsuppgifter delas upp på det sätt som anses bäst utifrån kompetens. Andrea har förberett sig genom Teaterförbundets endagskurs Fackliga förhandlingar, plus ett antal internetkurser. Dessutom har hon plöjt en hel del facklig litteratur. I TF-kursen ingick ett improviserat rollspel där förutsättningen var ett fullständigt bisarrt scenario: Andrea fick rollen som chef med uppgift att reducera fem tjänster till en. Hon skrattar åt det omtumlande minnet av hur snabbt hon föll in i maktrollen och hittade rätt argument och uttryck.
– Där fick jag bekräftat att, visst, ledningen äger frågan – ytterst är det chefen som bestämmer, men också att man måste hitta ett konstruktivt samarbete, säger Andrea och understryker att ledningen på Folkteatern Göteborg verkligen är mycket bra på det. Rollspelet blev snarast en intressant psykologisk erfarenhet av hur fort makt kan korrumpera en människa som inte lyssnar och samverkar, utan istället ”bara kör på”.
MEN HUR STRIDBAR VÅGAR man vara som frilans? Finns det en risk att man ibland inte säger vad man faktiskt tycker? Andrea har givetvis tänkt på saken – och är tydlig med att det självklart inte får påverka det fackliga arbetet. Svaret blir därför:
– Ja, såklart – och nej. Man kanske ändå bör avvakta med sina åsikter ibland, eftersom det också är viktigt att verkligen alltid lyssna på motpartens argument. Sedan kan man välja vilka strider man ska ta. Det är att vara konstruktiv.
Fackstyrelsen både hoppas och tror att relationen med teaterns ledning kommer att präglas av samverkan och respekt. På Folkteatern Göteborg finns alla förutsättningar för det, påpekar Andrea och Veronica. Både facket och ledningen kan vara lyckliga samtidigt, även när man ger och tar, eftersom en väl fungerande teater är ett självklart gemensamt mål, anser de.
– Jag tror starkt på transparens och organiserade former av medtyckande, säger Andrea. Själv praktiserar hon ibland hos husets tekniker för att lära mer om den sidan av teaterarbetet. Ett annat steg för kreativ gränslöshet är inköp av ett pingisbord inför en kommande lagturnering mellan teaterns olika avdelningar.
– Det är en liten sak, men sådant brinner jag mycket för.
Text och foto: Christer Hansson
nr 7/18