National black theatre of Sweden (NBTS) har sett dagens ljus och ska ge afrosvenska röster större plats på teaterscener. Ett första hem får plattformen i Kulturhuset Stadsteaterns lokaler i Vällingby. I kväll och i morgon visas evenemang som Yekermo sew och Janiba som aldrig ville sluta drömma, och performanceverket Black memory.
UNDER DEN FÖRSTA veckan har workshops, seminarier och öppna föreställningar pågått på Trappan. Arkitekten bakom den nya teaterorganisationen är Josette Bushell-Mingo.
– Det här är ett stort ögonblick, sa hon vid pressträffen i tisdags.
– Jag har talat om det här ett tag nu. Men ett skäl till att det dröjt är nog att jag har varit rädd. Men rädsla är samtidigt en bra känsla att komma ihåg, oavsett hur rädd du är. Eftersom National black theatre of Sweden handlar om allt och alla som kom före mig, bärs vi upp av tidigare generationers hopp och drömmar. Det handlar om vår konstnärliga och politiska kamp och att vi är här idag, fortsatte Josette Bushell Mingo.
National black theatre of Sweden (NBTS) skapas utifrån amerikanska och engelska modeller, National black theatre i Harlem, New York och Talawa theatre Company, som har varit viktiga platser där svarta dramatiker och skådespelare lyfts fram under många år.
– För mig, och alla som hjälpt till att bygga NBTS, handlar plattformen om att producera teater och översätta pjäser från den afrikanska kontinenten, det finns tusentals pjäser! Vi ska producera en pjäs från varje afrikanskt land.
Första gången Josette Bushell-Mingo öppet uttryckte sin idé om att ta konceptet till Sverige var i samband med att uppsättningen En druva i Solen spelades i USA, därefter har en teaterdelegation från Harlem i sin tur besökt Stockholm och sedan dess har arbetet med NBTS intensifierats.
Josette, liksom föreningen Tryck, som är en av flera betydelsefulla samarbetspartners, har länge arbetat mot rasismen och med att lyfta berättelser från minoriteter som i många fall skrivits bort ur historien.
– Min drivkraft är att lyfta svenska skådespelare och andra kreatörer och skapa något som fortsätter när jag är borta. Människor som inte fått plats tidigare. Sverige ligger efter andra länder, som exempelvis USA, Frankrike och Tyskland, i arbetet med att lyfta fram svarta dramatiker, regissörer, manusförfattare. I Sverige finns en stark afrosvensk gemenskap, både med människor som är födda här och andra från den afrikanska diasporan. Det här är en del i en längre resa, nu bygger vi en plattform, även för oss. Alla kan se oss och inspireras. Nu kör vi!
Text och foto: Magdalena Boman
Läs mer på deras hemsida